Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
blef professor i historia, och sannolikt 1748, då Dahlman fick
lärostolen i praktisk filosofi.1 Som affär var den ingalunda lysande
för Melander, ban fick betala 15,000 dlr. kpt. och fick vänta på
professorslön i två år.2
Denna fördärf liga osed att bos riksdagen utverka sig tjänster
och förmåner, som framträdde under frihetstiden, såsom en
naturlig följd af ständerregementet ocb de privata intressenas
styrka, för hvilkas egennyttiga framfart ständerväldet lämnade allt
friare fält, växte med ogräsets makt allt starkare för hvarje
riksdag och tog vid denna de mest ohejdade proportioner. Äfven
universitetet fick häraf känning, redan Risells och Melanders
utnämningar äro på visst sätt ett utslag af denna osed. Äfven andra
exempel kunna dock anföras om ock af mindre betydenhet. Så anhöll
en magister Emanuel Ekman hos riksdagen, att en adjunktur
måtte upprättas under den 1759 tillskapade Borgströmianska
professuren i privatekonomi, och att ban måtte utnämnas till dess
innehafvare. Bonde- ocb borgarestånden antogo sig med välvilja hans
sak. I prästeståndet blef motståndet starkt; här kunde
universitetet alltid påräkna skydd. Ärkebiskopen anmärkte, att
professor Lostbom själf förklarat sig icke önska någon adjunkt.3
Professor Lars llydrén hade ett skarpt anförande:4 Universitetets
myndigheter borde väl först höras om behöfligheten, som ban för sin
del betviflade, andra professorer vore än mer i behof af adjunkter,
universitetets räntkammare saknade tillgångar och många af de
nyinrättade adjunkturerna hade ännu icke försetts med lön,
slutligen hade Ekman icke dokumenterat sin skicklighet i ekonomi.
Vid underrättelsen om, att Ekmans sak kommit före på riksdagen,
hade emellertid professurens stiftare brukspatron Borgström trädt
fram ocb gifvit tillkänna för K. Maj:t, att ban och advokatfiskal
Arvid Wallstedt vore villiga att till aflöning för en dylik
adjunktur skänka 10,000 dlr. kpt., som dock skulle stå och växa med
ränta på ränta, tills denna stigit till 600 dlr. smt., samt med villkor
att Ekman finge platsen och att den alltid skulle beklädas af
värmlänningar. Härtill gaf K. Maj:t sitt bifall den 31 juli 1762, ocb den
21 oktober utfärdade kanslern fullmakt för Ekman, dock utan lön
> Se ofvan s. 213 och 215.
2 Melander uppbar aldrig någon lön som adjunkt, som professor
fick lian 1762 en mindre gratifikation, 1763 erhöll han sin adjunktslön
och från 1764 denna utfylld till professorslön; en följd häraf var, att T.
Borgman, hans efterträdare i adjunkturen, satt utan denua lön till 1765.
3 Prästeståndets prot. 5 dec. 1761.
4 Ilydréns yttrande 5 dec. (i Prästeståndets arkiv, F., Bd 60, n.
105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
