Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•504
pondent att sedan tillägga sig själf äran af densamma. I sig vore
ju en sådan sak oskyldig, men den kunde, som nu ock skett, gifva
lastarne rum. Visserligen betviflade han icke, att professorerna
voro så rädda om sin reputation, att de i lika hög grad intresserade
sig för en disputation, som utgåfves under deras presidium, som
för en, hvilken utgåfves i deras eget namn, äfvensom att de insågo,
att universitetets heder fordrade, att inga omogna afhandlingar
utkomme, men för honom och andra, som sedan hade att döma
öfver dylika specimina, kvarstod olägenheten, att de häraf kunde
föras bakom ljuset, när en sökande till tjänst åberopade en
afhandling, för hvilken han stått som respondent. För att afhjälpa detta
föreslog han, hvad redan en och annan konsistorialis för honom
påpekat, att när professorn vore författare till en exercitiedisputation,
skulle detta tydligen angifvas; till gradualdisputationen borde
res-pondenten ovillkorligen själf vara författare. Helst skulle han dock
se, att professorerna ej begagnade sig af exercitiedisputationerna,
för att i en svit af dylika få ut i världen något eget större arbete,
det vore då bättre, att samla dylika till ett helt, utgifva dem på en
gång och som eget vetenskapligt arbete, detta skulle ock hafva den
fördelen med sig att stoppa munnen till på tadlarne, som
anmärkte att professorerna gåfvo ut så litet. Man kunde visserligen
anmärka mot hans förslag, att man sålunda riskerade att ofta se
omogna afhandlingar utkomma, men detta berodde ju på
fakulteterna själfva att förhindra; åtgärden kunde ock bidraga att hålla
ynglingarna tillbaka, så att de icke kommo för fort från universitetet.
Idén till sitt förslag sade han sig ingalunda hafva fått i anledning
af Speculators historier, den hade långt tidigare trängt sig på hans
eftertanke. Slutligen tillade han, att ehuru han icke trodde, att
den ilskne författaren haft någon grund för sitt tal om missbruket
med betygen, ville han dock anbefalla, att den största noggrannhet
härutinnan iakttages. — Hvad Speculators-granskningen i
konsistoriet angick hade den alldeles stannat af, vare sig man icke orkat
med den eller fann onödigt och olämpligt, att universitetet skulle
nedlåta sig att försvara sig inför allmänheten emot ett så
uppenbart nidskrifveri. Christiernin upptog fyra år senare i en
disputation till vederläggning det anfall, som riktats mot de akademiska
afhandlingarna.1
Den samvetsgranne kanslern hedrade universitetet äfven
följande år med ett ganska långvarigt besök, som räckte i fulla 14 da-
1 Se Christiernin & A. Leufvenius: De exercitationibus academicis,
1777, 8. 8—9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
