Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•510
spannmålspris af 26 daler funnes ett öfverskott för den nya
professurens aflönande, sjönke priset därunder, måste den nya professuren
förorsaka brist för de gamla professorerna. På utsikten af Riseils
bortgång ocb ledigblifvande af bans lön kunde man icke på länge
räkna, då denne var yngre än flertalet af nu tjänstgörande. I detta
yttrande instämde bela konsistoriet. Kanslern var kanske icke så
öfverraskad af att böra detta, ban yttrade blott, att ban funnit
betänkandet instruktivt, ocb tillade, att ban skulle däraf göra det
bruk, som ban »funne både för Consistorium Academicum
anständigast och tjänligast till ändamålet». Uttalandet var något
orakelmässigt, säkerligen därför att ban i sitt innersta anade, att konungen
icke skulle taga ringaste hänsyn till svårigheterna för universitetet.
Genast efter återkomsten till Stockholm anmälde, ban ärendet för
konungen. I denna sin skrifvelse1 antydde ban först, hvilka
betydande utgifter som förestodo i och för ett nytt bibliotek och ett nytt
observatorium, och att ett fallande i sädesprisen lätt kunde föra
till lönebrist för professorerna, men tillade att allt sådant finge
naturligen vika, då det gällde att uppfylla en konungens nådiga
åstundan; dock uttalade han den förhoppningen, att konungen med hän
syn till universitetets ekonomiska ställning skulle gå in på, att den
nye professorn finge till en början nöja sig med half lön, som sedan
efter hand kunde utfyllas genom besparingar eller indragningar
hvilket han som kansler skulle tillse, allt detta intill dess Risells
lön kunde bli ledig efter hans bortgång. Han slöt skrifvelsen med
en sväfvande fråga, om ban »numera» hade att inhämta förslag
till platsen från konsistoriet. De sista orden inneburo, att ban nog
visste, att konungen redan utsett hvem som skulle ha den. Också
utfärdade K. Maj:t samma dag (21 juni) en skrifvelse, hvari han
stadfäste för professuren de villkor, som kanslern föreslagit, och till
dess innehafvare nämde den 23-årige Adolf Murray, promoverad
medicine doktor i Upsala 1772 och sedan nämd prosektor vid
anatomiska institutionen i Stockholm. Valet var utmärkt, en mera
nitisk lärare liar universitetet sällan haft, och ban liar jämte J. G.
Acrel äran af den lyftning, som det medicinska studiet vid
universitetet erfor i Gustaf III:s tid.
I Upsala blef man säkerligen något öfverraskad af den fart,
med hvilken allt detta gått, och väl ej minst däraf, att
universitetet icke fått, som bruk och lag föreskrefvo, göra sin röst hörd
genom upprättande af förslag till platsen. Kanslern, som väl förstod
deras känslor, fann därför lämphgt att, så fort han fått den kung-
’ D. 21 juni 1774 i Bih. 4, n. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
