- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Förra afdelningen. Universitetets öden /
532

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•532

ger måla det föregifna yppiga lefnadssättet bland studentenia
eller ock i fördolda ordalag antyda andra deras oseder.1 I en af dessa
tackade författaren Gud, att ban icke lefde för 20 år sedan, då man
pinade sin fattiga bjärna öfver boken, nu vore det annorlunda,
sedan assembléer eller dansstugor inrättats, ocb bvad betydde väl så
obetydliga utgifter som 1 daler i veckan för entré, 1 till bårfrisören,
2 för ett par bvita bandskar etc., sammanlagdt stego de ju icke
bög-re än ett kollegium under en termin för en professor. Kanslern har
tydbgen fått sin uppmärksamhet fäst på denna sak, ty ban har sökt
hos landshöfdingen utverka, att den så kallade Vauxhall, där
assem-bléerna höllos, skulle stängas, dock utan framgång.2 Två år senare
intog Dagligt Allehanda en giftig artikel under namn af »En
borgersmän bref från Upsala»,3 som kom mycket oväsen åstad. Den
innehöll två skilda beskyllningar, den ena mot konsistoriet att hafva
blundat för att dess tjänstemän trotsat magistratens lagliga påbud,
den andra mot studenterna för att de utöfvade våldsamheter mot
stadens borgerskap. Hvardera saken tarfvar sin särskilda
behandling.

I nyss omnämda bref lästes först en indignerad protest emot
det förfarande, som först rektor och så två af universitetets
ämbetsmän tillåtit sig i aflidne akademibokhandlare Steinerts konkurs,
i det att, då magistraten resolverat, att auktion å hans saker skulle
förrättas genom stadens auktionist, och därför förseglat dörrarne
till bostaden, hade rektor i alla kyrkor utlyst, att auktionen skulle
ske genom akademiens bokauktionist, hvarpå sagde kuratorer
brutit förseglingen och förrättat auktionen. Förgäfves skulle
landshöfdingen hafva anmält magistratens resolution hos rektor, denne
hade ej ens svarat, och brefskrifvaren lät nu förstå, att det kunde
väl gå rektor som öfverste Gyllensvan, hvilken trotsat landshöfding
Gyldenstolpe och därföre afsatts föregående år.’1 Tidningen fick
först svar på tal genom en artikel, som de bägge kuratorerna,
akademinotarien (sedermera juris professorn) A. Lundström och
akademibokhållaren J. Schedvin insände, i hvilken magistratens
oberättigade anspråk kraftigt gendrefvos och de falska beskyllningarna
i Borgersmannens artikel vederlades.5 Men konsistoriet fann själft
för godt att ingripa i saken, då det ju gällde en rättsfråga och dess
heder var angripen. Det vände sig den 10 mars till justitiekanslem

1 Dagl. Allelianda 1775, n. 35 (11 febr.), 44 (22 febr.) och 138 (21 juni).

2 Kanslern t. Ihre 13 mars 1775 (Ups. Bibi., Ihres papper).

• Dagligt Allehanda 1777, n. 18 (23 jan.).

* Om Gyllensvan se Odhner 1, s. 422.

5 Införd i Dagligt Allehanda 1777, n. 39 (17 febr.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3f/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free