Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•545
det, icke särskildt slagit an, hvarken hos lärare eller lärjungar, man
hade funnit saken väl dyrbar i universitetets tryckta ekonomiska
ställning och ej heller så nödvändig, då ju jubileer redan firats
öfver reformationen och Upsala möte, och om ett sådant skulle firas,
utgångspunkten lämpligen kunde tagas från Gustaf Adolfs
nyskapelse och alls icke från den påfliga instiftelsen. Detta vore hans
intryck af de enskilda samtal han haft, i konsistoriet ville han icke
väcka frågan på tal, innan han hört kanslerns tanke, ty detta
skulle kunna bidraga att förekomma vidlyftiga diskurser. Hvad
kanslern svarat är obekant, men om det skett, har svaret förmodligen
varit snarare afstyrkande, efter hela frågan kom att hvila nära ett
år. Först den 1 mars 1777 upptogs den i konsistoriet och rönte
där svaga sympatier, för att icke säga något starkare. Melander
uttalade sig visserligen för saken: seden vore gammal i utlandet,
och underlåtenhet hos oss skulle göra ett mindre fördelaktigt
uppseende, man kunde ju, mente han, arrangera det hela enkelt med blott
tvenne orationer och präglande af en medalj, den senare utgiften
kunde ej stiga högre än 9,150 dlr. kpt. Ärendet remitterades till
räntmästaren och inspectores aerarii. och den förre uppträdde
härvid nästan som visste han med sig, att han uttryckte åsikterna å
högre ort. Mot medaljpräglingen anförde han, att K. Maj:t visste
nog, att universitetet icke hade råd till en dylik, med sådant kunde
bankirer ock annat rikt folk roa sig; han vore för öfrigt tveksam,
om universitetet någonsin haft rätt att för sina medel prägla
medaljer öfver kanslererna, och skulle det framdeles ske, borde det
endast vara, då kanslern vore tillika prins af det kungliga huset;
en kollation för att fira minnet fann han alls icke på sin plats. Den
ene af inspectores, Floderus, instämde med honom, den andre, K.
Berch, nöjde sig att instämma i kamrer Rudas åsikt, att de
förestående stora byggnaderna tvingade till sparsamket. Efter denna så
att säga utskottsbehandling kunde icke någon tvekan vara om
utgången i konsistoriet. När saken där företogs den 20 juni 1777,
tillvann sig Melanders förslag om ett enkelt firande bifall blott af
Bergman, Berch och Lostbom; Svedehus hade ingenting emot festen,
men för att den skulle blifva ett lysande bevis på universitetets
blomstring under Gustaf III:s regering, borde den uppskjutas till
nästa promotion, och häri instämde äfven Christiernin. Sleincour
fann, som äkta stoisk filosof, medaljer, kollationer, musik och
promotionen kanske i fyra fakulteter, alla lika onödiga som
onyttiga, han kunde ej heller vara med om att fira ett påfviskt minne
men väl ett gustavianskt. Den sista tanken delades äfven af
Aurivillius och de tre teologerna, bland hvilka Hesselgren på ett svassande
Ups. Univ. Sist. Ill, 1. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
