Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•664
tvekat att nämna adjunkter utan fakulteternas körande eller vid
sidan af deras förslag; oftast voro dock då föremålen män af
ovanlig förtjänst, på kvilka käns uppmärksamket blifvit fäst genom
ryktet ock andras förord, såsom J. J. Björnståhl, J. H. Lidén och S.
ödman.
Frikostigket låg i Gustafs natur, och universitetet fick erfara
det både till godo och ondo som vi sett. Man hade dock då kaft rätt
att vänta sig, att staten fått betala dessa vedermälen af hans ynnest,
då universitetets kassa ingalunda var någon guldgrufva; men
statens finanser voro ju dåbga ock blefvo alltjämt värre, så att där icke
fanns något att taga. Också är det endast vid två tillfällen som
konungen gifvit anvisning på statens medel, när det gällt att visa
universitetet frikostigket. Det ena var, då Linnés änka 1779 fick
pension, det andra då ban lofvade bekosta nya orangeribyggnaden 1787,
för hvilken dock universitetet stundom fick ligga i förskott, liksom
det äfven för ridkusets ombyggnad måste förskjuta medel, som
kronan sedan ersatte. Men i öfriga fall var det universitetet, som fick
ikläda sig betalningen för konungens ynnestbevis mot dess
medlemmar. I de flesta fall föllo dock dessa på personer, till kvilka man
stod i hedersskuld. Pensionerna åt Ikres och Bergmans änkor 1782
ock 1785 voro ett erkännande af deras aflidne mäns lysande
förtjänster, likaså pensionen åt fröknarna Rosenstein 1783 en
hyllningsgärd åt deras morfader Nils Rosén. Melanderhjelms
personliga anslag 1782 var ock välförtjänt både för hans nitiska
lärareverksamhet, hans vetenskapliga förtjänst och hans behof af understöd.
Ett ypperligt tillfälle att belöna eller hjälpa yngre lärare fann ju
konungen, sedan kan indragit två teologiska lärareplatser och
professuren i eloquentia samt sålunda kunde förfoga öfver dessa löner. I
de flesta fall synas anslagen varit rätt använda, men de kommo ock
i förening med andra extra anvisningar åstad mycken förvirring i
räkenskaperna.
I allmänket blefvo aflöningsförhållandena i Gustafs tid, såväl
genom nyssnämda omständighet, som därigenom att professorer
fingo afsked med full lön, utan att någon emeritilön fanns
disponibel,1 bragta till en sådan grad af oreda, att man stundom känner sig
som i ett kaos, där den ledande tråden alldeles felar, och endast en
minutiös kännedom om personförhållandena, den ordinarie staten
och de talrika anvisningarna öfver stat gör möjligt, att få en klar
bild af verkliga förhållandet. Jag har i det föregående vid mer än
ett tillfälle anfört exempel på, huru lärarne fingo vänta på löner och
’ På 1780-talet funnos vanligen fem afskedade professorer, af hvilka
tre sutto med sina forna löner, då emeritiplatserna blott voro två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
