Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
på dess föreställningar och i betraktande af det öfverlopp af
sökande som han såg förestå, muntligen medgifvit, att fakulteten,
som bäst kände personerna och universitetets behof, skulle enligt
konstitutionerna och bruket vid alla akademier låta omsorgen
om docenters tillsättande vara sig anbefalld.1 Men sannolikt
hafva kallelserna till docentur sedan underställts kanslern och äfven
ansetts erfordra hans samtycke. Åtminstone ser man, att Adolf
Fredrik 1750 bestämmer om A. Ncanders docentur och 1751 om
L. W. Rothofs; och 1754 gör ju Ehrenpreuss D. Annerstedt till
docent, ehuru fakulteten afstyrkt, men han hade då ock Johan Ihres
tungt vägande förord att åberopa sig på.2 A andra sidan har
Ehrenpreuss tydligen haft respekt för en fakultets rätt att pröfva och
äfven underkänna en sökandes kompetens. När man nämligen
ser, att den sedan så ryktbare P. N. Christiernin, som teologiska
fakulteten 1753 icke velat antaga till docent, hos kanslern
anhåller om dylik docentur, och att kanslern remitterar lians supplik
till fakulteten, utan att dock sedan något afhöres, kan man ju
däraf sluta, att fakulteten enständigt vägrat och att kanslern låtit
därvid bero.3 Likaså har han fogat sig i filosofiska fakultetens
vägran 1755 att göra Jonas Victorin till docent, innan denne
utgifvit ett nytt specimen.1 K. Maj:t var icke lika hänsynsfull, ty
1754 befallde han kanslern att ålägga universitetet att utfärda
docentkallelse för Olof Söderberg."’ Det var väl detta godtycke, som
förmådde konsistoriet att 1761 vid utarbetande af förslaget till
en kanslersinstruktion yrka på, att fakulteterna skulle äga att
hvar för sig, utan någon kanslersämbetets åtgärd, kalla docenter,
ehuru kallelsen visserligen borde efteråt anmälas för kanslern."
Detta projekt blef dock aldrig godkändt, och kanslerns
myndighet öfver docentutnämningar förblef obestridd, låt vara att
Rudenschöld ett ögonblick hyst den misstanken, att filosofiska
fakulteten skulle ansett, att när den hos honom anmälde en
docentkallelse, skedde det blott ad notitiam.7 — Att privata intressen
stundom spelade in vid dessa docentutnämningar såsom vid andra,
särskildt i form af nepotism, är väl högst sannolikt, ja det ser ut
som skulle så kallade vängåfvor eller rättare, sagdt mutor icke va-
1 Filos. fak. till kons. 19 nov. 1747 (fak:s arkiv).
2 Se Afd. 1, s. 312.
3 Cliristiernins odaterade supplik hos kanslern, af denne remitterad
till teol. fakulteten 24 dec. 1753 (orig. bland fakultetens acta).
« Se Afd. 1, s. 314.
5 Se Afd. 1, s. 316.
» Se Bih. 4, s. 151 och 160.
7 Se Afd. 1, s. 558, not 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
