Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
universitetets historia.1 Likaså har jag förut skildrat de angrepp,
som såväl råd som ständer voro i färd med att göra mot
Christiernin för hans tilltag att uttala själfständiga åsikter, som djärft
af-veko från den allmänna uppfattningen af tidens ekonomiska ock
sociala frågor.3 Efter Gustaf III:s revolution fick man vid
universitetet lefva i fred för ett dylikt kitsligt öfvervakande af
universitetets sätt att bruka tankefriheten. Kanslikollegiet kunde
visserligen varna universitetet liksom andra att införa, eftertrycka och
öfversätta abbé Raynals revolutionära böcker,3 men dess egna
arbeten lämnades i fred. Det var den följande förmyndareregeringen
förbehållet att inskrida mot förmenta revolutionära yttringar
inom universitetskretsarna.
Teologien, som alltifrån de protestantiska universitetens
uppkomst gjort anspråk på att vara den främsta och högsta
vetenskapen, och som äfven i Upsala hittills spelat en sådan roll,
förlorar i vårt tidehvarf alltmera af sin dominerande ställning och står
vid dess slut synnerligen lågt i anseende och tyvärr äfven i egen
inre kraft. Det kan ju ej förvåna den, som känner den historiska
utvecklingen så hos oss som i främmande land, att teologien måste
komma att uppgifva sin framskjutna position vid universiteten.
De teologiska och kyrkliga frågorna hade i 1600-talets religiösa
och politiska lif spelat en roll som tillförsäkrade deras
representanter en tungt vägande röst vid alla möjliga tillfällen och inom vidt
skilda områden, och som förlänade universitetens teologer rangen
framför alla andra vetenskapers målsmän. Den tiden var
emellertid förbi. Teologien betydde ingenting numera i politiken, och
dess principat bestriddes af öfriga vetenskaper, som växte i antal
och inre styrka, medan teologien stod kvar på sin gamla en gång
vunna ståndpunkt. Redan därigenom blef den efter i den
ständigt fortgående utveckling, i hvilken universiteten nu voro stadda,
där den icke själf rent af gjorde afsteg i retrograd riktning. Denna
tillbakagång i teologiens verkliga ställning märktes hos oss icke
genast till det yttre, och teologernas låter voro i början, ja långt
fram i seklet, ännu ganska myndiga, men man spörjer icke mycket
af den storslagna kraft, som besjälade förra seklets män och som
gaf ett berättigande åt deras anspråk. Man behöfver icke länge
1 Se Afd. 1, s. 340 ff.
2 Se Afd. 1, s. 446 och 453.
3 Kons. till domkapitlet 31 aug. 1781 och kons. prot. 16 febr.
1782.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
