Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
anslag för inköp som Afzelius begärt; anslaget blef ock beviljadt
af konsistoriet.
Dessa smärre sammanstötningar frånsedt har samarbetet
varit godt mellan de fyra utmärkte lärare som fakulteten ägde åren
1784—1787, och med klagomålen öfver aftagande håg hos
ungdomen för det medicinska studiet har väl icke varit så farligt,
eftersom fakulteten, då ryska kriget utbröt strax efteråt, kunde
förskaffa flottan ett betydande antal af unga läkarämnen.1 I
sammanhang med Sidréns afsked d. 11 febr. 1788 och Acrels
uppflyttande till lärostolen i praktisk medicin gjorde K. Maj:t en bättre
fördelning af ämnena mellan fakultetens professorer. Thunberg
fick behålla naturalhistorien och materia medica men måste afstå
semiotiken eller läran om sjukdomssymptomerna åt Acrel, som nu
blef professor i teoretisk och praktisk medicin, under det att till
Murrays förra ämne anatomi äfven kirurgien nu uttryckligen
lades. Hvart dietetiken, som förut hört till professuren i
naturhistoria och som Linné d. ä. så flitigt behandlat och hvaröfver
äfven hans son föreläst, nu fördes, vågar jag ej säga; i ofvannämda
bref af 1788 omtalas icke ämnet, men då af medicinska ämnen
endast materia medica där förbehölls för Thunberg, är det väl troligt,
att dietetiken nu ansågs höra till Acrels professur; det synes dock
icke i föreläsningskatalogerna efter 1784, hittills hade enligt dessa
Thunberg föredragit detsamma. Att Thunberg först icke var fullt
belåten med förändringen af sin professur, har jag förut omtalat.2
Som författare hafva Acrel och Murray utvecklat en, om
också icke stor, så dock vacker verksamhet. Acrel öfversatte 1774
»Tissot’s Essai sur les maladies des gens du monde», skref i tidens
periodiska skrifter i synnerhet om syncondrotomien, författade i
Lexikon öfver utländska män alla läkarebiografierna och »hvässte
sin kvicka ofta caustiska penna», för att i den veckoskrift för
läkare och naturforskare som begynte utgifvas 1781 nedgöra usla
författare. Det svar han gaf på vetenskapsakademiens fråga »Om
medicinalverkets förbättrande», och hvarför han erhöll akademiens
stora guldmedalj, blef tyvärr aldrig tryckt, ej mindre är att
beklaga att kan förstörde sin brefväxling med Mascagni, Fontana och
flere utländska och svenska lärde.3 En oförgätlig minnesvård har
han rest sig genom det »Tal om läkarevetenskapens grundläggning
och tilvext vid rikets äldsta lärosäte i Upsala» som han höll i
vetenskapsakademien 1796. De lefnadsteckningar, som han där med
1 Se Afd. 1, 8. 647 ff.
2 Se Afd. 1, s. 646.
3 Ofvanstående uppgifter äro ur S. Hedins omnämda minnestal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
