Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-655
pet af 107 dlr. kpt. år 1739 kade vid riksdagen 1760—62 vuxit till
den betydande summan af 21,535 dlr. kpt., dessa dock fördelta på
tre kollationer.1
Då jag nu, efter att bafva ändat denna ofullkomliga teckning
af universitetets historia i det 18:de seklet, tager ett slutligt afsked
af denna tids universitetslif, sker det med en blandad känsla af
vemod och tacksamhet. Jag har bokstafligen lefvat mig in i denna
tid och det så länge, att jag, med glömska af att den ligger långt
bakom mig i tiden, ofta trott mig nästan tillhöra densamma. Jag
har suttit på åhörarbänken nedom den kateder, från hvilken Linné,
Celsius och Klingenstjerna fängslat med sitt snille, lyssnat till de
allvarliga öfverläggningarna kring konsistoriebordet, tagit del i
nationernas glada lif och den enskilde studentens trägna arbete. Jag
har delat universitetsmännens fröjder och sorger och följt dem i helg
och socken. Och huru tiderna än växlat, från den kärfva kraftfulla
karolinska lärarestam, som invigde seklet, fram till den spirituella
och mera lefnadsfriska skara, som samlades kring Gustaf III vid hans
lysande besök, har jag vid skilda tider igenkänt samma svenska
sinne, samma kärlek till uppgiften och samma trohet i lärarekallet.
Det oförtjänta ringaktande, för hvilket universitetets lärare
stundom voro utsatta i detta tidehvarf och som de lugnt och manligt
burit i medvetande om sitt ärliga arbete, har endast gjort mig
männen från denna tid kärare. Jag hembär dem min hyllning för, att
de, om också deras blick för nya tiders kraf någon gång varit
fördunklad, dock alltid sträfvat att dana Sveriges ungdom till kunniga
och kraftfulla män, att bära vetenskapens fana högt och att häfda
universitetets rätt till en väl afpassad själfstyrelse, detta
grundvillkor för dess trefnad och framgångrika verksamhet. Jag har för
hvarje dag allt starkare känt, att jag är kött af deras kött och ben
af deras ben, och att de därför äga anspråk på min sonliga
tacksamhet och vördnad.
1 Malmström 5, s. 331, not. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
