Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Lefve gamla Sverge!" - Vandringsår - "Lefve gamla Sverge!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vokalrika språk, fick fatt på jollens åra och slog den
med ett väldigt slag i bitar.
Ögonblickligen skilde sig en jättelik norrman från
hopen och tog trappan i ett par väldiga steg. Det var
hans jolle och hans åra. Jag var just färdig att gå
därifrån, missnöjd med kvänernas stridssätt. Nu
be-gynte det att bli intressant. Trots en månad bland
massan fiskare i Lofoten, hade jag aldrig sett de
väldiga norska fiskarena slåss. Det här var midt i
krigsryktenas tid. Det skulle bli intressant att se. Här
var en kraftig representant, för hvardera af de
hårdföra folkslagen, kväner och norrmän.
“Betal aaren!“ skrek norrmannen. Han satte en
stadig näfve under kvänens näsa.
Den andre vände sig och tjöt. Han satte en af
sina mörka släggor emot norrmannens. Hans kamrater
vände om från sin båt. Folket trängde sig ned på
trappan. Det blef det allra lifligaste spektakel. Ur
hvarenda båt kröpo fiskare upp i smutsnvita kalsonger
och skjortor; alla med röd tupplufva. Det myllrade
af nattklädda människor i mastskogen.
“Du maa betale — fan snuse mig!“
På kvänens åtbörder kunde jag förstå, att han
lofvade att göra norrmannen till krympling på två röda
minuter.
En och annan föreslog, att man gemensamt skulle
löpa till storms mot kvänerna, som envist höllo de
närmaste båtarne besatta. Men de, som gingo först,
lupo till storms några få steg och sågo efter flere.
Och så blef det ingenting.
Den store norrmannen, som såg sig allena, sänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
