- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
36

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

z6 » »Adaleiks och Glöchildaozåfweneyu

stod, tilstadde intet Alrik at mäkla många ord med dem,
Förmätna blekta-» sade ban allenast, hivad ärnar Erk öf-
wermod2 Döem och med Edm lär wittiien för de underjordi-
ika, at Giöthildas intet är utan förswar. Han- högg det wid -
med sitt· Sward kil honom , som just l detta bgnablick öp-
nade dbren."- Slaget kvar få kraftigt at handen tillika med
en del af armen fbli nid pli Trösklem Blodet frufade nr
de.aflkntna ådror och den särade beklagade fin lidna förlust
med ett omketigtt ikri. Han brukade widare sin Stiöld och
m, Kiinga med den tapperhet och den lycka- at fyra stu ade -.
dr hans fötter och blandade Stoftet med sitt blod. Seielf ,
dlef han fårad; Men fåren gofwo honom större mod-i och
kans Blod som tan pli Marckenk fördubblade ban-knota-
ra ter. · .

Likasiim Wargar anfaiia en Hiord den de tio mata n-
tan förswar. De gidea sig hopp om ett härligt byte. Men
nai- Hexden kommer , som anfaller dem med sitt Spin» dra–
ga dessig tilbakm De ioifa tönderne och ögonen brinna af
wiedee De bota ännu medan de fly och sneda med ögonen
ät det tof, hivat-om de glordt sig fä fatta, och det nu likmäl
dliftvit tyckt ut deras klor. Och dä» de tilfbrena allenast-wa-
tit plägade af hungrem mäste de nit tillika-kännas. fwedan
af fåren. Altfä ock de, som anstalt dettabsiiilen - - De fli-v
go sig förrådde och bullret bief större än at. de sitt nplät skitl-
le lockeligen utföra kunna. Genom lift och tysthet borde"«det«
mera ike ön genom wald. De kande; såten sinandes-smida
och harmades at det prachiigaseofbwilket -de tocktesigtedans
hafwa i Aki-tet, skulle ryckas dem mur händerna-. De ti-
stade sina Wapn wid det de lagade sig ak sid, och ropades-f-
wertiadt, ar den n omne Altit- willemed wäid bortföra GB-
tbiida. Wore det någons fone» hade en- gnista af kiaekek
for fin Konnng och medlidande för en fä olycklig ston-gen

en


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free