- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
386

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386 Adalriks och Giöthildass Äfrveittyr.

brutna weak flyta kring werlden. Dersore ock-TT ofta han
roande sina mackar emot det tiikotunmnde, föll ofwcr honom
en rysnuig, af owißhet, hivad honom då möra torde. Hari
sinkade utan orsak, och tvi-ed sina händer utan ätertvandtu
Aili de olycka-kom som pläga räka och beswara de arma dög
dettga, trodde han skulle förena sig ak aldeles förkroßa hansf
hin-toa En blygsam fattigdom; en långsam siukdoim forackt
af sina männer: spe och åtlöje af sina Fiender, och en bitter
död med alla sina för-ikrackelser smäfwande stadigt för hann
ögon, och unnade hans elanda sinnen ingen ro. Han frukta-«
de, och siclfwa frack-kan mar-honom bittrare och odrägeligare-«
an det onda, om han warit beredd, at mottaga det med«
frimodighet, och- bara det med tolamod.

Ai en slidan Mait wardt hans hierta dageligcn gna-
get. Huru lycklig ar icke den, som lardt at twiuga sina egna
swaghcter, och utan alt hopp eller frucktan nöter sina dagar.
Hans stora sinne refer sig under bördan , likasom Paimträdet
skjuter sig under tyngden äthögdetu Han kars synas olycklig-—
men kan intet fä wara. Han ar med alt udgd, och sig stelf»
aittd lik, fast lyckan olik. Hoa smickrar och hotar: hon gif-
tver och tager: hon helar och sär-ar, men han röres intet-
utan år altid den samma. Rik i sin torftighet: stor i alt–
förackt: oförskräckt uti fashran., och ler uti sielfwa döden.



Meri sisdan tvat intet Dagcr, så war hans namn. Hari gicks .

med lutande hufwud, och alla sorger tolfadesig i hans ansickle.
Hans krafter afmattadest hans hälsa blefett rof för hans
sorger, och han nödgade sin Sol skynda til nedergångent
Han war eländig, långt förr än eländet råkade honom, och–
led i sina smärtande tanckar, det som kan hända," aldrig öf-»
wergär honom i werlden. Jag ar tvål intet olycklig, sade
han , men jag kan det bli-fira. Det ligga få många uti för-»
ackt, som förr letat l ährm «Sli många gå nu ett afslraprs
för werlden, som tillötene wartt det ögnastena-r. Dem togans

cl kc-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free