- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
144

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De fem städerna. Abrahamsson och Väktare sammanträffa.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

övertygelse, ehuru han endast talade om, vad han med
egna ögon sett och med egna öron hört i Evangelium
samt av Immanuel blivit befalld att förkunna. När
alltså Väktare började förkunna dem, att deras övertygelse
var falsk och förde dem i evigt fördärv, då skreko de
över ljut t på intolerans och förmätenhet, menande, att i
deras upplysta tid finge man ej vara så trångbröstad.
Tankefrihet, sade de, var en av människans heligaste
rättigheter, och den, som angrep denna, borde icke
allenast betraktas såsom en helgerånare utan rent av såsom
en mörkrets ande, emedan han försökte hindra ljusets
utbredande och all andelig utveckling. Alla andra, förutom
missionär Väktare, borde få hava sin egen övertygelse
oantastad.

Man kan lätt förstå, att detta skulle djupt smärta den
arme missionären. Men han lät icke modet falla utan
predikade oförtrutet och var glad, när någon själ tog vid
hans ord och flyttade.

Men icke alla voro så där ofördragsamma och elaka mot
honom. Många voro även de, som tyckte, att han hade
rätt, och försvarade väldeligen hans lära, men icke för
egen del tänkte på någon flyttning. Andra blevo glada
över bjudningen, så att de till och med stundom gräto av
rörelse. De bådo Väktare hälsa och tacka sin herre, att
de snart skulle komma. Men nu genast hade de ej tid. Ja,
somliga bröto upp för att giva sig av men sågo sig tillbaka
och vände om.

Så förflöto dagarna en tid under oavbrutet arbete. Men
en dag skulle Väktare drabbas av en mer än vanligt hård
stöt. Han gick nämligen en gång försänkt i allvarliga
betraktelser genom stadens gator, sorgsen över dess
eländiga tillstånd. Då fick han se en stor människomassa
tåga in i ett hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free