- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
100

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolta jaktminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

kalvar, så tar fan vid er! Kom ihåg, bara tjurar får ni
skjuta! Men varför går ni inte? Kan inte en
människa få sova i fred?

Vi togo våra bössor och gingo. Dagen var vacker,
hösten brann och glödde i solskenet. Det var varmt
och väl torrt — alltså inga lysande utsiktei. Men
Carlander var en utmärkt sparare, en av de bästa jag
träffat. Detta visste Calle visserligen, men
möjligheterna utan hund voro ju försvinnande små.

Vi styrde stegen åt trakter, som föregående dagars
jakt ej gått över. Vi smögo tysta som andar genom
den tysta skogen. Carlander tog inte en sekund ögonen
från marken. I en mosse tvärstannade han plötsligt
och gjorde ett tecken. Han pekade på den torra gyttjan
mellan ett par starrtuvor. Där stod ett pinfärskt
älgspår.

— Om du kan vara ordentligt moltyst och följer mig
sakta utan att bryta av några pinnar eller stöta till
någon gren, så skall jag försöka reda ut det här,
viskade han knappt hörbart. Håll bössan i ordning!

Det blev en långvarig och mödosam utredning, men
efter någon timme hade Carlander klart för sig och
mig att en tjur med ko och kalv gått över mossen
och det tydligen alldeles nyss, ty ett par gånger hittade
vi färsk, rykande spillning. Men djuren hade tagit
vägen uppåt ett berg, beväxt med sparsam skog.
Och på berget var inte lätt att spåra. Vi kröpo och
ålade oss fram ytterst långsamt. Gång efter annan
visade Carlander, hur några barr på berggrunden
rubbats, hur någon torr kvist trampats av, hur en
mosskaka sparkats åt sidan. Det gällde att krypa över
berget. Vi vågade knappt andas. Mina ögon stodo på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free