Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skämt av Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKÄMT AV JANSON
På eftermiddagen smattrade tullkuttern iväg och när det blivit nermörkt
låg den väl gömd mellan Rumpön och Granskäret. Vid midnatt rodde
uppsyningsmannen med släpbåten till Lillskäret, drogo upp den i ett
hav-tornssnår och kröpo upp på berget för att observera. Havet var
blick-stilla men luften överdragen. Man skulle kunna ha hört årslag på flera
kilometers håll.
Men intet hördes. Allt var tystnad och frid. Tullmännen sutto hela
natten med öronen spetsade och ögonen på skaft. Så småningom rodnade
österhimlen och snart tittade solskivan upp som en röd mösskärm bredvid
Lillharan. Nu var hon uppe och det var tid att röra på sig.
Men några nya spår efter folk syntes inte på Lillskäret. Jo vänta - där
nere på hällen lågo två stenar några meter från varandra. De hade inte
legat där förut. Naturligtvis betydde de något. Kanske man skulle ha dom
stenarna överens för att hitta något som var sänkt.
- Hör nu, gå två man och ro hit båten, här är bestämt nånting, sade
tulluppsyningsmannen. - Ni har väl vattenkikarn med?
- Håll rejt, uppsyningsman!
Snart skrapade båten i strandstenarna och chefen satte sig i aktern
med vattenkikarn i knät, man stötte från land och backade sakta utåt.
Uppsyningsmannen sänkte ned det primitiva objektet i vattnet och
kommenderade : - Sakta - och håll stenarna ens!
- Håll rejt, uppsyningsman!
- Stopp här har vi något som blänker i tången - och där också - och
där med! Stopp! Ut med draggen! Dom här estländarna måtte ha varit
ena riktiga gröngölingar. Tänk att lägga så nära strand! Sådana ärans
idioter att lägga långrev!
- Stopp nu har jag ’et! ropade vaktmästarn med draggen och halade
in. Jo, det är nog riktigt! Det är de vanliga dunkarna på tio liter! Det var
då riktigt tur att Zackeus inte var med, så blir vi inte så många att dela.
Det här låssas vi inte om för honom. Eller vi kan ju ge honom en femma
om vi vill vara gentila. Nummer ett är bärgad! Lägg in årorna! Och num-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
