Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Skattereformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
ADOLF HEDIftf
statskassan, som afskrifningen af grundskatter och
indelningsverk kommer att orsaka. Jag medgifver gärna,
att bakelser och karameller och småbröd kunna räknas
till lyxartiklar, men jag anhåller vördsammast att få fästa
k. m:ts och hr finansministerns uppmärksamhet däruppå,
att man får skilja mellan tillverkarens och afnämarens
lyx, samt att karamell- eller bakelsefruns »betydande
rörliga kapital» oftast torde bestå i så små belopp af
skiljemynt, att de verkligen ej kunna tynga särdeles hårdt
på händelsernas våg.
Under sina spaningar efter vår tids betydande kapital
har kommittén upptäckt, att rättvisan i Sverige är
exempellöst »billig», och vips lägger kommittén stämpelskatt på
rättegångsfullmakter. För nittio år sedan skref en
namnkunnig man, häradshöfdingen M. Blix:
»Fastän jag särskildt skattar till domarens lön, skall
jag ändå köpa mig fram till honom hvart steg, där han
sitter på sin stol, och särskildt betala hvart ord han
skrifver. Den lagsökande skall hafva penningar, om han
skall kunna beklaga sig. Han skall köpa stämning, köpa
dess frambärande, köpa ett dyrt stämpelpapper att klaga
på, köpa själfva historien om sin misshandlade rätt, köpa
själfva domen, som tager af honom hans egendom. Jag
tror mig snart läsa Ciceros tal mot Verres, när jag
betraktar rättegångsvägen i Sverige. Och när jag betraktar
alla dom säten från Lovisa till Torneå och därifrån till
Ystad, uti hvilka alla finnas till köps stämningar,
protokoll, domar, vadebevis, uppbud, fastebref, inteckningar
och gravationsbevis, och därtill lägger kommunikationer
och fullmäktiges arfvoden, så tror jag att handeln har
icke så många krambodar i Sverige som rättvisan.»
Jag medgifver, att koloriten i denna tafla är nog
liflig, men jag tvekar ej att påstå, att det är riktigare att
säga att rättvisan är dyr, än att hon är för billig.
När jag betraktar denna fenomenala stämpelskattelag,
som af kräfver armodet skatt för »vår tids betydande
rörliga kapital», och som med dessa eländiga styfrar vill
fylla hålet efter afskrifna grundskatter med rustning och
rotering, vore jag färdig att säga med Juvenalis, att det
är svårt att icke skrifva en satir. Men jag tillbakavisar
denna frestelse och utbedjer mig blott den förmånen att
få tillägga ett par ord särskildt om arfskatten.
Jag anmärker mot kommitténs förslag om arfskatt, att
det ej tillräckligt skonar de små kvarlåtenskaperna och
de närmaste anhöriga, samt att det är högeligen orättvist,
då det låter skatten utgå, icke af arfslotten, utan af det
samfällda arffallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
