Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - En arbetareförsäkringsfond af brännvinsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARBETAREFÖRSÄKRINGSFOND AF BRÄNNVINSMEDLEN 357
sätt att bedöma rusdrycksmissbruket. Antalet för fylleri
sakfällde uppgick sålunda år 1882 — då befolkningen
steg till 4,579,000 personer, och den till förbrukning
disponibla kvantiteten brännvin och andra spritdrycker,
enligt kontrollbyråns beräkning, utgjorde 14,078,324 kannor
— till 20,549, hvilken siffra är lika med 73,12 procent
af samtliga till gruppen »förseelse» hörande
lagöfverträdelse^ När nu, trots den fortfarande, måhända
oupphörligt stegrade skärpan i tillämpningen af lagens ansvar
för fylleriförseelse, likväl fyllerimålens antal sjunker så,
som i Stockholm varit fallet under en följd af år,
nämligen från 49 på 1,000 invånare under tidén 1 okt. 1876
—1 okt. 1877 till 34 på 1,000 under tiden 1 okt. 1882
—1 okt. 1883, så torde äfven häri ligga ett intyg om,
att kommunen icke, på sätt den trefaldiga anklagelsen
vill antyda, har satt den ekonomiska vinstens framför
sedlighetens och ordningens intresse.
Detta är fakta: de afse ej att utgöra ett loftal, men
de ådagalägga ett framåtskridande. Vill man blott söka
skäl att komma åt städernas inkomster — må man då
förbise dessa fakta. Gör man sig illusioner om
genomförandet i ett slag af en reform i lefnadsvanorna, som
icke ens ryske tsarens envåldsmakt skulle kunna
åstadkomma — må man då missakta de långsamma
framstegen. Men hvarken i ena eller andra fallet har man rätt
att mot dessa fakta ställa nakna påståenden om motsatsen,
eller att, trots dessa ostridiga framsteg, utslunga obevisade
och obevisliga anklagelser, som förneka deras verklighet.
Städernas inkomster af spirituosaförsäljningen äro
betydliga, och särskildt är Stockholmssiffran, absolut
tagen, ganska hög. Men det finns ett sätt att öfverdrifva
dem, i jämförelse med landsbygdens, som jag ej kan
gilla. I förutnämnda motion n:o 70 anföres, hurusom
»samtliga landsbygdens kommuner» för 1881—1882 fingo
nöja sig med 171,018 kronor, medan städerna hade
millioner. Det skulle emellertid vara roligt att veta, hur stor
del af de 830,721 kronor, som samma år tillföllo
hushållningssällskapen — eller af de 8,055,000 kronor som
för de tretton försäljningsåren från och med 1869—1870
till och med 1881—-1882 tillfallit hushållningssällskapen
— icke har kommit just »landsbygdens kommuner», och
dem allena, till godo.
Brännvinsinkomstens siffra i Stockholms och andra
städers inkomstbudget har lyst med en för visse
motionärer till den grad ögonförbländande glans, att den gjort
dem alldeles blinda för åtskilliga andra siffror, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
