Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Polisen och herr Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
ADOLF HEDIftf
Polisen och herr Palm.
(Dagens Nyheter 3 augusti 1888.)
(Då August Palm den 30 juli 1888 frigafs från Långholmen efter
att ha aftjänat 3 månaders fängelse för tryckfrihetsbrott, inskred
polisen och anhöll några af hans partivänner, som samlats för att
mottaga honom vid fängelseporten och hälsat honom med hurrarop.)
Det är icke tvifvelaktigt, att herr Palms fängelsetid
var för kort, mycket för kort. Vi mena ej, att straffet
var för ringa i förhållande till hans alldeles oskadliga
förbrytelse. Samhällsordningen kan ntan tvifvel lida däraf
att riksdagens anseende rubbas. Men att undergräfva
detta, står ej i någon annans makt än riksdagens egen.
Erödbeskattningen, uppfunnen af dumheten och voterad
af egoismen, betyder i detta afseende mycket, men herr
Palms orationer ingenting.
Herr Palms fängelsetid var emellertid för kort,
nämligen for polismyndighetens behof. Bland mängden af de
tankepröfvande och delikata uppgifter, som detta slutande
nittonde sekel ställer på alla myndigheter, reste sig år
1888 inför den så kallade ordningsmakten i Sveriges
hufvudstad det fruktansvärdaste bland problem: »huri Herrans
namn skola vi bete oss den dag, då herr Palm frigifves?»
Med denna framsynthet, som endast räddhågans
instinkt förlänar, såg man i andanom ett, två, tre dussin
Palmianer färdiga att mottaga och ledsaga sin mästare
till hans hem. Och med denna fina hörsel, som hos de
mörkrädda utvecklas till en underbar grad af skärpa,
förnam man på förhand ett hurrarop ur tjogtals — tänk,
ur tjogtals I — strupar, och detta i arla morgonstund, midt
på en öde gata, och detta för herr Palm. Ja, det säges
att ett kvickt ingenium bland denna ordningsmakts chefer,
en som känner historien och är kapabel att teckna en
tafla af reformbanketternas rysliga följder, såg en ännu
förfärligare syn. I ett af dessa sällsporda, på en gång
hemska och ljufva ögonblick, då outredda naturkrafter
förhjälpa människosjälen att frigöra sig, såsom filosoferna
säga, från »tidens och rummets inskränkningar», såg han
femtio socialister, en del öfver, en del under 18 år,
samlade på ett kafé — han såg dem äta smörgås och dricka
tyskt, anarkistiskt pilsenerbier, och han hörde dem gyckla
öfverljudt med detta »kapitalistiska samhälle», som gör
reklam för herr Palm, och med denna statskyrka, hvars
justitieminister värfvar läsare och åhörare åt herr
Lenn-strand. Och mot denna mörka bakgrund såg han
ytterligare »tronen och altaret», skakade af skrattsalfvorna,
vacklande och hotande att ramla — gripande dissolving views!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
