- Project Runeberg -  About Project Runeberg /
Projekt Runeberg vs Rixlex

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

/sfs/ finns inte längre hos Projekt Runeberg

Länkar (URLer) som innehåller /sfs/ har tagits bort från Projekt Runeberg. De innehöll från 1996 till 2002 en kopia av svenska lagtexter från riksdagens databank Rixlex, uthämtad sommaren 1996. Eftersom det numera finns flera utmärkta webbsamlingar av svenska lagtexter och Projekt Runebergs kopia inte hade uppdaterats sedan 1996, fanns ingen anledning att behålla den senare.

Projekt Runeberg vs Rixlex

av Lars Aronsson, 7 december 1998

Den som läser det svenska justitiedepartementets promemoria om Ett offentligt rättsinformationssystem, Ds 1998:10, ISSN 0284-6012, ISBN 91-38-20865-2, utan att känna till bakgrunden närmare, blir säkert rätt förvånad att på sidan 27 finna Projekt Runebergs namn, och detta i ett inte alldeles smickrande sammanhang.

Projekt Runeberg publicerar nordisk litteratur på Internet, med en tämligen bred definition av begreppet litteratur. Detta projekt inleddes i december 1992 av studenter vid Linköpings universitet som ett rent tekniskt experiment i användningen av Internet för publicering. Internet hade tidigare använts för elektronisk post och diverse tekniska tillämpningar, men som publiceringsmedium var det till stora delar oprövat. "Webben", som vi känner den idag, slog igenom först några år senare.

Bland de olika publiceringsprojekt som under 1990-talets första år experimenterade sig fram på Internet, fanns flera som publicerade äldre skönlitteratur, men också några som publicerade lagtexter. Den främsta anledningen till detta är att båda kategorierna utgör stora, färdiga textmassor som inte omfattas av upphovsrätt. Således behöver man inte betala för att använda textmassan, och får ändå tillgång till ett stort material som lämpar sig för experiment inom publicering.

Internet var vid den här tiden väl utbyggt vid universitet och tekniska högskolor i den engelskspråkiga delen av världen samt i de nordiska länderna. Resten av Europa och världen släpade efter, bland annat eftersom de satsat på andra tekniska lösningar, som med tiden visade sig vara mindre framgångsrika. Det är således naturligt att lagtexter fanns tillgängliga på Internet i USA, Finland och Norge i samlingar som skapats av entusiaster.

Projekt Runeberg började med publicering av klassisk litteratur, och byggde då som nu i huvudsak på obetalda insatser av frivilligt arbete. Bland de frivilliga fanns även några som intresserade sig för lagtexter, och så tillkom den första samlingen lagtexter inom Projekt Runeberg. Denna samling följde ingen plan, utan enstaka texter togs ur olika källor när andan föll på. Samlingen som gavs namnet Svensk lag finns fortfarande tillgänglig på adress http://www.lysator.liu.se/runeberg/svealag/. Den innehåller både gällande och upphävda lagar, till och med några fragment ur de medeltida landskapslagarna.

Med inspiration från de första erfarenheterna, föddes tanken på att alla lagar borde finnas fritt tillgängliga på Internet. I Norge var en offentlig diskussion redan igång under hösten 1994, där norska statens Lovdata stod emot det ideella initiativet Norges LoWWWer, med WWW som i World Wide Web. I Sverige fanns lagtexterna i riksdagens databas Rixlex, och kunde nås via modem för den som betalade 6000 kr/år för ett abonnemang. Frågan om fri tillgång till Rixlex framlades i januari 1995 i två av varandra oberoende motioner i Sveriges Riksdag, från moderat och socialdemokratiskt håll. Båda motionerna hänvisade till Projekt Runeberg som exempel, och detta faktum var givetvis en stor framgång för projektet som sådant.

"Riksdagens förvaltningsstyrelse beslutade våren 1996" -- alltså ett helt år efter riksdagsmotionerna -- "att Rixlex skulle tillhandahållas utan avgift från andra halvåret 1996" (Ds 1998:10, sidan 26). Det som blev tillgängligt var emellertid inte sådana websidor som Projekt Runeberg hade skämt bort sin publik med, utan vad som kallas ett "telnet-interface", där man i ett terminalfönster kan knappa in kommandon enligt ett speciellt sökspråk och få resultatet i rullande text. Detta var i sanning en teknologisk västgötaklimax. Det skulle dröja ända till sommaren 1997 innan Rixlex blev tillgänglig "på webben", där den finns idag, på adressen http://rixlex.riksdagen.se/. "Detta är emellertid enbart en försöksverksamhet. Vissa kapacitetsproblem har funnits varför Rixlex på World Wide Web varit stängt på kontorstid under hösten 1997" (Ds 1998:10, sidan 26).

Det vi lär oss av denna utveckling är att det tar tid för vissa projekt att ros i land, och att man på vissa håll accepterar sämre kompromisser än som annars är brukligt. Vilken svensk bank hade godtagit som en lösning att tillhandahålla ett telnet-interface åt allmänheten, eller att stänga sin Internet-tjänst under kontorstid? Bådadera hade nog ansetts som rätt grova prestigeförluster.

Besvikna över de Stockholmska kvarnarnas långsamma malande, och ivriga att åskådliggöra den befintliga teknikens möjligheter, satte Projekt Runeberg under sensommaren 1996 igång med operation uttankning. Rixlex var nu tillgänglig via telnet, det vill säga svårtillgänglig för människor, men ändå fullt hanterbar för maskiner. Ett program konstruerades, som gav rätt kommandon till Rixlex för att visa hela innehållet i databasen SFST, vilken innehåller lagtexterna. Det är cirka 70 megabyte text fördelat på 6000 dokument. Andra databaser som innehåller riksdagsprotokoll, register över lagtexterna, och annat, togs inte med. När texterna hade sparats på en dator i Linköping, sattes ett annat program att omvandla texten till formatet HTML som lämpar sig för websidor. I september 1996 annonserades "Svensk författningssamling" vara tillgänglig på webben via Projekt Runeberg. Det var en given publiksuccé från starten, och fortsatte vara så under 1997, speciellt under kontorstid.

Det är alltså denna Projekt Runebergs webutgåva som avhandlas på sidan 27 i den anförda promemorian. Den är inte tillkommen på ren djävulskap, och inte heller i kommersiellt syfte, utan som ett rent åskådningsexempel för hur Rixlex borde ha fungerat från början. Exemplet har möjligen påskyndat ett händelseförlopp som annars skulle varit ännu långsammare, det kan man inte veta någonting om.

Om namnskyddet för SFS

På sidan 27 i den anförda Ds 1998:10 sägs också att "Inom Regeringskansliet har vissa problem uppmärksammats i samband med denna typ av publicering" och dessa problem uppges bestå i att Projekt Runebergs användning av namnen "SFS" och "Svensk författningssamling" skulle kunna leda till missförstånd. Med anledning härav träder vid årsskiftet 1998/99 ett namnskydd i kraft för "SFS" och "Svensk författningssamling".

Det är möjligt att Projekt Runeberg borde varit tydligare angående ansvaret för innehållet. Det enda som bifogades lagtexten i webutgåvan var en kort notis om att "Projekt Runeberg ansvarar inte för innehållet!" I denna utsaga finns en spetsfundig tvetydighet som innebär dels att vi inte vill ta något ansvar för textkvaliteten, som ju beror både av textkvaliteten i Rixlex SFST och av våra snabbt ihopkomna program för uttankningen, dels inte kan ta ansvar för att våra riksdagsmän stiftar sådana lagar som de faktiskt gör. Större tydlighet och givetvis bättre textkvalitet är alltid önskvärda egenskaper.

Immaterialrätten är mångförgrenad och komplicerad. Att lagtexterna är undantagna från upphovsrätt är klart. Att SFST, som nämns på sidan 131 i anförd promemoria, kan tänkas omfattas av katalogskydd, är också klart. Men i vilken mån titeln till ett välkänt litterärt verk, i synnerhet ett som är undantaget från upphovsrätt, kan eller bör kunna förses med namnskydd, är det verkligen en god idé?

Lek med tanken att Bonniers skulle vinna namnskydd för titlarna "Fröken Julie", "Hemsöborna" och "Röda rummet", exempelvis genom att starta tidskrifter eller dotterbolag med just dessa namn. Vad skulle då ske med Norstedts utgivning av Nationalupplagan av Strindbergs samlade verk? Texterna i sig omfattas inte längre av upphovsrättsligt skydd, eftersom författaren varit död i mer än 70 år, men det gamla förlaget skulle äga rätten till titlarna. Det nya förlaget skulle då vara tvunget att ändra titlarna om det ville fortsätta sin utgivning. Men hur skulle ett sådant ingrepp stämma överens med den ideella sidan av upphovsrätten?

Ett givet verk och dess titel bör nog följas åt, även om utgivarskapet växlar. Problemet med titlarna "SFS" och "Svensk författningssamling" är snarare att de redan betecknar två saker, dels de tryckta, numrerade kungörelserna av nya tillskott till gällande svensk lag, dels som i fallet med databasen SFST i Rixlex, en konsoliderad textmassa, där alla uppdateringar redigerats in efterhand som de trätt i kraft (det är konsolideringen som eventuellt omfattas av katalogskydd). Det är lätt att inse i efterhand att Projekt Runeberg hade vunnit större tydlighet genom att kalla sin webutgåva "En preliminär kopia för webben av SFST från Rixlex" i stället för "Svensk författningssamling". Det är ju faktiskt en kopia av SFST som publicerats, inte de tryckta kungörelserna. På det viset hade kanske också namnskyddet blivit onödigt.

Om en återstående brist i Rixlex

Utmärkande för websidor är att de är tillgängliga i webläsare som Netscape Navigator och Microsoft Internet Explorer, samt att de har adresser som tillåter utomstående författare av websidor att skapa länkar till sidorna. Rixlex webinterface mot databasen SFST uppfyller det förra, men inte det senare av dessa krav. För att det senare kravet ska vara uppfyllt krävs att adresserna ligger fast och inte påverkas av nästa systemuppgradering. Detta framgår lätt genom att titta på adressen och se om den innehåller en beteckning för dokumentet eller något annat som mer betecknar det system som tillhandahåller dokumentet.

Om man den 7 december 1998 går till http://rixlex.riksdagen.se/, väljer samlingen av "lagtexter" (det vill säga databasen SFST), och där söker på "Upphovsrätt", då visas en resultatlista med 37 träffar, varav den andra i ordningen är vår svenska "Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk", med varje "Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:790". Adressen till den sida man då når lyder http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw/1993/94:K209? ${BASE}=SFST& ${THWIDS}=1.15]91305811511565& ${FINDSTR}=Upphovsr%E4tt+INTE+UPPH%3C1998-12-7& ${HTML}=SFST_DOK& ${TRIPSHOW}=format=THW& ${THWURLSAVE}=15]91305811511565, varken mer eller mindre. Vad betyder alla dessa siffror? Vad betyder alla dollartecken, klamrar och koder? THWIDS, FINDSTR, TRIPSHOW, THWURLSAVE? Hursa?

Motsvarande lagtext hos Projekt Runeberg hade adressen http://www.lysator.liu.se/runeberg/sfs/1960:0729.html. Den senare innehåller inga överflödiga element som hänför sig till sökord eller visningsformat, utan är kort och gott en adress till rätt dokument (SFS 1960:729) hos Projekt Runeberg som bedrivs inom föreningen Lysator vid Linköpings universitet (LiU).

Samma principiella brist vidlåter många andra databassystem som i efterhand och utan djupare eftertanke försetts med web-interface. Detta brukar i förekommande fall påpekas för de ansvariga i vänlighet och tysthet, om de är intresserade av att föra en dialog.

Det ska påpekas att Projekt Runebergs web-version av lagtexten inte har uppdaterats sedan uttankningen hösten 1996.

Har Projekt Runeberg en framtid?

Den anförda promemorian föreslår ett omfattande datasystem för att tillhandahålla så kallad rättsinformation, dvs lagtexter och annat. Den föreslagna lösningen kallas Rixlex 2000, vilket antyder släktskapen med det befintliga systemet. Innebär dess införande att Projekt Runeberg har spelat ut sin roll vad gäller publiceringen av lagtexter?

För det första innebär promemorians blotta existens en stor framgång för de idéer som Projekt Runeberg försökt framföra. Rättsinformation bör tillhandahållas enkelt, rättframt, kostnadsfritt och i stor skala. Internet och webben är det naturliga hjälpmedlet. System för detta bör tas fram på ett medvetet och planerat sätt. Detta ser nu ut att komma till stånd, vilket bör hälsas med glädje och optimism.

Samtidigt kan det vara viktigt att ideella krafter som Projekt Runeberg fortsätter bevaka utvecklingen, och framför vederbörlig kritik eller tillgängliggör åskådningsexempel.

Givetvis bör gällande lagtexter och liknande offentliggöras så nära källan som möjligt. Sverige ligger redan långt framme på detta område i en internationell jämförelse. Projekt Runebergs roll ligger snarare på ett annat plan, nämligen i dokumentationen av historiska förhållanden. Vår ursprungliga samling Svensk lag innehöll fragment av de medeltida landskapslagarna, som är intressanta ur historiskt, juridiskt och inte minst språkligt hänseende. En mer systematisk återgivning av dem på Internet vore angeläget. Samma samling innehåller också fragment av bestämmelserna för barnarbete ur 1734 års lag. Sådana lagtexter finns inte tillgängliga i Rixlex av idag, eftersom de sedan länge är upphävda, och såvitt framgår av den anförda promemorian verkar de inte heller bli tillgängliga i det föreslagna Rixlex 2000. Dessa gamla lagar kan emellertid vara mycket intressanta inte bara för att förstå vårt lands historia, utan även för att förstå de förhållanden som råder i länder där exempelvis barnarbete ännu förekommer.

Projekt Runebergs (eller liknande projekts) framtida elektroniska utgivning av lagtexter bör alltså främst inrikta sig på historiskt material, och därmed utgöra ett innehållsmässigt komplement till juridiskt användbara samlingar av nu gällande lagar. I första hand bör sådan utgivning av äldre lagtexter baseras på trovärdig återgivning av förut tryckta handlingar, hellre än på sådana konsoliderade sammanställningar som den nuvarande Rixlex.


Project Runeberg, Thu Dec 20 03:34:57 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/admin/19981207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free