- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
32

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tru Neergaard (med lysande ögon):

Ah, min söta väninna, du blir genast intressantare. Så pikant!
Tröken f(epholt:

Ja, det är mycket på moden nu för tiden att vara förförd,
innan man gifter sig, jag har endast följt modet. Om du läst
»En skandal», »Ett besök», »Dömd», »Vårflod» m. fl. a.
moderna snilleverk, så vet du, att hjältinnan i alla dessa stycken
antingen är förförd förut eller också blir det under pjesens gång.
Tru Neergaard;

Men hur gick det till, när du blev förförd? Vem gjorde det?

Tröken T\epholt (slår ut med handen och drar upp ögonbrynen):
Det vet jag inte. Han glömde att lämna mig sitt kort —
alldeles som i »Ett besök» — eller också underlät han det av
princip. Har du läst »Ett besök»?

Tru Neergaard:

Nej, tyvärr! Min man tillåter mig icke att följa med min
tid så pass. Min man är så prosaisk.

Tröken J{epholt:

På samma sätt som det går till där hände det mig. Jag var
ute och reste mellan ett par småstationer på landet. I samma
kupé som jag satt en ung elegant herre. Vi hade aldrig sett
varandra förut, växlade icke ett ord under hela resan, utan
endast betraktade varandra. När tåget stannade och konduktören
kom i dörren och skrek: »Järva 5 minuter!» gav den unge
mannen mig en varm blick. Sedan leste han sig och bjöd mig
sin arm, vilken jag med nöje mottog. Vi tänkte att börja med
på första klassens väntsal, men när där var fullt med folk, gjorde
vi en liten promenad utåt backarna i närheten. Sedan flyttade
han sina saker och sig själv in i en annan kupé för att icke
genera mig, och vi sågo varandra aldrig mera, och komma
troligtvis heller aldrig att någonsin träffas. Jag tycker, att detta
är ett mycket bekvämt och tryggt sätt, eller hur? — bara man
kommer ihåg en sak: inga namn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free