Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandsyn
En dag av en tidningsredaktörs liv är understundom en liten
sammanhängande passionshistoria, vars ideliga upprepande
förkortar hans livslängd under andra människors. Detta borde
vara en anledning för prenumerantstocken att skänka honom
sitt innerliga deltagande, men alla prenumerantstockar äro sig
lika i det avseendet, att de i redaktören se någonting, som
skall marteras ihjäl. Livslängden skulle säkerligen bli något
större inom nämnda yrke, om prenumerantstocken uttryckte
sitt missnöje med att helt enkelt sjunka, utan bråk och
resonemang. Men det händer aldrig. Vanligen är den ganska stabil
och tar livet av redaktören på ett helt annat sätt.
Varje morgon finner han på sitt skrivbord en hög med brev,
på vars kuvert det ofta läses: »privat!» Ty med redaktören
korresponderar en fruktansvärd massa människor, vilka tänka
som så, att en person som skriver så mycket bör tycka om
att skriva ännu mer. Det är t. ex. en utsocknesprenumerant,
som vill besvära redaktören med att skriva stadgar för en
diskussionsförening i Lerarp. Det är en annan gång en ursinnig
postprenumerant, som ger redaktören det ovett, som enligt
lag, rim och reson tillkommer postmästaren på platsen. En
annan gång åter får redaktören en inbjudan att komma dit och
dit, emedan brevskrivaren och några andra skulle tycka om
att se och höra honom tala. Svar pr omgående dit och dit,
Slutligen varenda dag en mängd förbittrade, som klaga över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
