Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandsyn
Det var en ganska verkningsfull scen, när konungens talman,
d:r Carl Herslow, tätt under tronen och strax efter det
barska trontalet, vari ej ett enda ord fanns nämnt om den
allmänna rösträtten, framsade sin berömda försäkran, att den
andra kammaren skulle stå enig i fordran på fullständig
medborgarrätt åt varje värnpliktig. Men effekten har redan gått
över, och konungens talman var i lördags åter sin tjänst trogen,
enär han vägrade remissproposition på herr John Olssons
rösträttsmotion. Enligt grundlagen få vid urtima riksdag endast
sådana frågor komma på tal, som stå i oskiljaktigt samband
med det ärende, för vars skull riksdagen sammankallats. Men
vem skall avgöra, huruvida i varje särskilt fall ett sådant
samband förefinnes eller icke? Ar det talmannen? På denna fråga
svarar man vanligen interpellanten med ett högdraget
hänvisande till grundlagen, vilken här kan tolkas på många olika
sätt. Säkert är, att talmannen handlat efter en på förhand
uppgjord plan, då han vägrade upptaga John Olssons
rösträttsmotion. Det gällde att så fullständigt avkoppla rösträttsfrågan
från värnpliktsfrågan, att icke ens tillåta den förra komma
under omröstning.
Den invändningen, att grundlagen uttryckligen förbjuder
grundlagsfrågors upptagande vid en urtima riksdag besvarades
med vanlig träffsäkerhet av herr Hedin, men utan resultat.
Herslow kände sin plikt och klubban föll tungt i bordet, sedan
majoriteten fogat sig i den kunglige talmannens vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
