Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänsynslösaste subjektivitet. E. Zolas korta, snillrika
definition öfver konsten: den är ett stycke natur
sedd genom ett temperament, rinner oss härvid i
hågen.
Edelfelt hade aldrig varit en ytterligheternas
man, han följde väl i stort taget med pendelns rörelse,
men försiktigt, kritiskt granskande. Utgången
ur ett hem, som städse förädlande, modererande och
förstående följde med hans konst, blef öfvergången
från friluftsmåleriet hos honom endast ett sakta inglidande
i det nya, som egentligen var det gamla
och som han endast tveksamt och nästan motvilligt
tio år förut lämnat. Till detta hans inglidande i
den nya riktningen bidrogo vid denna tid äfven
några andra i hans lif starkt ingripande händelser.
Han hade 1888 gift sig med fröken Anna Elise
De la Chapelle, infödd finska oaktadt det franska
namnet, hade genom detta äktenskap fastare vuxit
in i sitt land, hade, genom att år efter år sommartiden
vistas i den nyländska skärgården och genom
resor i olika delar af sitt fädernesland (Karelen och
Tavastland), lärt sig att förstå dess egenart, dess veka
skönhet. Sist och slutligen hade han genom denna
mor, som han dyrkade och som var blefven hans
konstnärsskaps genie, lefvat sig allt fastare in i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
