Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp honom genom tider som komma. Porträttkonsten,
som under 1600-talet bland flamländarne räknade
idkare sådana som Rubens och v. Dyck, bland
holländarne en Rembrandt och Frans Hals och som
i spanjoren Velasquez hade att uppvisa en utöfvare
sådan världen knappast sett maken till, porträttkonsten,
som under 1700-talet har att uppvisa trenne
glänsande namn, fransmannen Rigaud samt engelsmännen
Reynolds och LaAvrence, hade under förra
hälften af 1800-talet kommit in i sin förfalloperiod.
Man intresserade sig mer för de typiska abstrakta
skönhetsidealen än för den enskilda karakteristiska
företeelsen. Denna nobla konst har emellertid det
stora företrädet, att den äfven under tider af förfall
och förkonstling i alla fall kan hålla sig någorlunda
uppe, just därför att konstnären är tvungen att ständigt
hafva sin modell framför sig, det är, taga naturen
till sin förebild. Man kan med detta obestridliga
faktum för ögonen tänka sig, hvilken renässans
för porträttmålningskonsten det nya friluftsmåleriet
och dess yrkan på naturstudium skulle medföra och
hvilka nya uppslag fotograferingen i just detta afseende
skulle gåfva åt konsten. P’otosfrafien blef
här för konstnären ett mekaniskt hjälpmedel af den
allra största betydelse, en kontroll på efterbildningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
