Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 5. Om Thord Bondes krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppföra flera fästen, eller rättare, på nytt befästa gamla förfallna
borgar. Ibland dessa nämnas i synnerhet Gullborg, på gränsen
emellan Ljungs och Ödsmåls socknar, Billingsborg [Bullingsborg?],
troligen det förutnämnda Olsborg i Bullaren, samt Danaborg,
hvars belägenhet numera ej kan igenfinnas, men torde böra sökas
i Uddevallatrakten, måhända på Skansberget derstädes. Dessa
försvarsverk, jemte herr Thords vaksamhet, hindrade Norrmännen
ifrån alla infall i Sverige från denna kant, hvarföre de på allt
sätt sökte utdrifva honom härifrån. När vintren inbrutit, anryckte
höfdingen på Bohus Kolbjörn Gäst med 3000 man emot något
af de ofvannämnda fästen, på hvilket Thord Bonde för tillfället
vistades, men denne, som genom sina spejare fått underrättelse
om fiendens antågande, rycker honom i möte med 300 ryttare
och 100 småsvenner. Desse sednare, som icke ägde andra vapen
än stakar, förseddes med krigslurar och doldes på passande
ställen i skogen, sedan de fått nödiga förhållningsordres. Med de
förre deremot gör herr Thord i fullt fyrsprång anfall på
Norrmännen, som i hast förskansade sig med sina medförda slädar,
men då han ej förmådde genombryta detta värn, återvände han i
full flykt. Norrmännen öppnade då slädborgen och deras ryttare
eftersatte de flyktande Svenskarne, men när Thord lockat dem
ifrån hufvudstyrkan, så långt han ville, gör han plötsligen halt,
och angriper sina förföljare med sådan häftighet, att de
hufvudstupa skynda tillbaka inom slädborgen, uti hvilken Thord Bonde
sjelf med sina ryttare under tumultet intränger. Der uppstår
ett blodigt slagtande, och Thord sjelf får under sig två hästar skjutne.
Omsider är han nära att blifva öfvermannad, då i detsamma
skogen genljudar af lur- och trompetskall, och bakhållet
framstörtar med stort härskri. Öfverraskad häraf, upplöser sig
Norrmannahären, som väl till det mesta bestod af Bohuslänsk allmoge, i
den vildaste flykt under skriande: att all Sveriges makt kom
öfver dem. En stor del af dem blef då tillfångatagen, — ett
missöde som äfven drabbade Kolbjörn Gäst och de andre höfdingarne
med deras drabanter, hvilka förgäfves sökte rädda sig på ett berg.
Så lekte Thord Bonde många gånger med Danskar och Norrmän
i Bohuslän och gjorde dem stort förfång, och desse hade
öfvergifvit allt hopp att kunna eröfra Sverige så länge han lefde,
hvarföre de ej heller skydde något medel att rödja den förfärlige ur
vägen. Detta lyckades dem beklagligen alltför snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
