- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 2. Norrviken, Sunnerviken och Oroust /
67

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tanums socken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre stenvårdar och små grafkullar, samt mindre innehållsrika
hällristningar, 16 i sjelfva gärdet liggande ättekullar. Uti en
af dessa, som var 13 alnar i tvärmått och 3 dito hög, fanns
i midten en jordfast sten, öfver hvilken var utbredt ett kollager,
deri man hittade en förrostad svärdsklinga af jern, med fästekors
af bronz, en bredbladig jernyxa och en skära af jern, uti hvars
tånge qvarsuto naglar, som visade att den varit försedd med
skaft. I närheten af dessa högar finnes en rund, kretsformig
stensättning, 7 steg lång. I norr och söder af denna skeppsform
stå två breda, men icke höga stenar, och ett par dylika uti hvarje
sida. En allmän sägen är, att en konung, som bott och aflidit
på Håkeby, här fått sin lägerstad, och denna sägen påminner om
Sturlesons uppgift, att den vänsälle norske konungen Olof
Haraldsson Kyrre
dog på sin gård Haukabö i Viken (1093), hvilken
gård otvifvelaktigt är nuvarande Håkeby. Olof blef likväl
begrafven i Trondhjem, och sagan gör således, hvad sjelfva grafstället
vidkommer, ett misstag; men detta är ursäktligt, emedan alla
folksägner gerna söka sig ett stöd vid någon fornlemning — huru
främmande för dem denna än må vara — hvilket ock är ett
nödvändigt vilkor för dess bevarande; när fornlemningen förstöres,
dör traditionen, såsom, enligt sagan, Dryaden när trädet fälles.

På de nordligt ifrån detta ställe liggande moarne äro
lemningar efter flera kretsar, hvilkas randstenar blott till en viss del
qvarstå. Af den myckenhet bautastenar, här funnits, stå endast
10 qvar, af hvilka den störste är 2 3/4 alnar hög [1]. Vid Knäm
äro ock dylika, samt många mest förstörda högar. Såsom det
märkvärdigaste af dervarande ålderdomsminnen, utvisas Källestenen,
en kubformig sten af en alns höjd, vid hvilken en profetia om
Knäms öde lärer vara fästad. På Bredfjellsmoar, öster om nämnda
gård, äfvensom på Ramnegärdsmon stå stenar och högar; der
ses ock en 25 alnar lång stengrund, troligen en lemning efter
det slags aflånga griftrör, som någongång förekomma. Ifrån
gården Tannam går en hög sandås ned mot landsvägen; på dess
rygg äro 15 stenar satta uti en rad; den största af dem är
2 1/2 alnar, och en del föga högre än jordytan [2].
Ursprungligen har här funnits flera, som blifvit bortförda. De kallas af


[1] Aftecknade i Nord. Fornl. af Liljegren och Brunius, h. 3.
[2] Dylika stenrader stå vid Stenehed i Svarteborg och vid Vrångstad i
Bottna socken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free