- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 3. Tjörn, Inland och Hisingen /
16

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkyrka socken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ädla stenar, den en tysk furstinna ernat såsoiti present sanda
drottning Ulrica Eleonora. Vid fartygets strandning mördade
Tjörboartie besättningen och utplundrade lasten. Fartyget sjönk,
så att ingen sedan fick veta hvart det tagit vägen. Dåvarande
prosten pä ön, Micfrael Koch, var äfven medvetande om brottet,
men förteg det, troligen af -fraktan. 8jelf hade han erhållit utaf
en fiskare en skönt arbetad spatserkäpp, hvilken tillhört den
röf-vade lasten. Denna käpp begagnade Koch sig af i Stockholm,
då han kom dit upp såsom herredagsman. Händelsevis fick konang
Fredrik en gång se käppen och igenkände den såsom sin, samt
styrkte sin rätt dertill genom att visa en för presten okänd gömma
i densamma, hvaruti låg instucken en dukatrulle. Koch måste
nu bekänna förhållandet med skeppets plundring, men undslapp
med att blifva förvisad riksdagen. Af hans berättelse inhämtades
vidare, att ofvannämnda guldvagga, hvilken lär varit en
toiletts-möbel, fanns hos en bonde på gården Stordal. I följd deraf
sändes en truppafdelning till Tjörn för att arrestera vederbörande
och framförallt att skaffa reda på klenoden; men bonden, som
hade denna, fick nys om den tilltänkta surprisen och nedgräfde
vaggan i Stordals utmark. Knektarne fortsatte emellertid sina
undersökningar; men då de icke upptäckte något af rofvet, läto
de de angifne vara i fred och drogo sina fårde. En lång tid
derefter blef ofvannämnde bonde i Stordal sjuk, och då han låg
på sitt yttersta bekände han for presten hvar vaggan låg, med
uppmaning till denne att efter bondens död återställa henne till
konungen. Men knappt hade presten aflägsnat sig, förr än den
sjuke, ångrande det lemnade förtroendet och samlande sina sista
krafter, smög sig ut till det ställe der klenoden var gömd,
upptog den och dolde den annorstädes, dock i samma mark, så att
när presten kom for att uppfylla sin åtagna förbindelse, befanns
vaggan vara sin kos. Emellertid hade bonden i dödsstunden
velat, men ej förmått, beskrifva det nya gömstället — Det tros
derföre på fullt allvar, att denna dyrbarhet ännu är att finna i
Stordals kohage, och mången har förspillt mycken tid på dess
eftersökande. Det gifves heller icke något skäl att tvifla på
verkligheten häraf, och vi lyckönska i följd deraf de goda Tjörboarne
till det framtida fyndet af drottning Ulricas guldvagga. De hafva
isanning nog gjort skäl för en sådan lycka; ty alltsedan de vid
Herrön eröfrade denna dyrbarhet, och ända till närvarande tid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:31:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free