Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertums socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beklädd betäokmng. Ingåagenf till detta kor leder genom
kyrko-muren, och derinne hvila åtslrillige af friherriiga Bibbingska, Mae?
lettiska och Bennetska ätterna. Vid ett besök i denna dödens
öfverfyllda skattkammare väckes uppmärksamheten af en ofi&ntligt
stor sarkofag af polerad täljsteb, som säges förvara stoftet af en
Öfverste Maclean, elkr, såsom dénna slägt fordom skref sig, Maclisr,
samt af ett balsameradt lik af en q vinna, hvilken i lifstiden lär
varit en adertonårig fröken Maclean, död i början af förra
seklet Konsten och förgängelsen hafva stridt om dessa qvarlefvor,
men den förra verkligen behållit segren. De fina,
välproportio-nerade, ehuru insjunkna, anletsdragen bevittna ännu sanningen af
den tradition, ätt de fordom tillhört en fullständig skönhet; till
oqh med huden har bibeh&llit den hvithet, som så sällan träffas
hos balsamerade lik. Det ligger likväl i anblicken af ett dylikt
preparat något vida mer motbjudande än den af ett förmultnadt
benrangel, ooh’ man kan dervid icke aflågsna ifrån sig den
hemska föreställningen af en lefvande begrafven. Må minnet af det
goda och nyttiga vi uträttat öfvergå till efterverlden; men må
vårt stoft, efter naturens lagar, ju förr dess heldre, varda till
jord igen, och ieke af fåfanga eller vilseledd ömhet inkryddas,
för att under sekler tjena den tanklösa nyfikenheten till ögonlust,
ooh i’grafvens gömma framställa en hånande parodi på lifvets
fruktlösa strid med döden.
I HjertumB kyrka förvaras ännu samma standar, som
Bohusläns regemente begagnade nnder Carl XlLs fälttåg.
Undantagandes kiströr, hvilka icke äro sällsynta, hvarken
här eller i Vesterlanda, äro de fornlemningar, man träffar inom
Hjertums socken, icke många. De vigtigaste af dem ligga på
den s. k. Hjertnms-ske, en större mo, som utbreder sig vester om
kyrkan. Dels genom här anställda odlingar och dels genom annan
åverkan hafva många af dem blifvit bortförda och andra rubbade.
Likväl finnes ännu qvar en myckenhet större och mindre
grafkullar, med och utan jordbetäckning, låga stenvårdar, många
kretsar af kullersten och tvenne stora, fyllda cirkelfigurer, samt
midt-ibland allt detta 2 fotangelformer, lika dem som träffas vid
Kuse-röd i Tanum, men illa medfarna. Den ena af dem kallas af
allmogen Jättesan, och en liten rund stenkrets vid ändan af ena
armen Jättesans huftiud. Härom berättas i orten denna saga.
En jättinna, som icke kunde lida klockljudet ifrån Hjertums
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
