Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongelfs stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så länge kriget fortfor var ej att tanka pft något
återuppbyggande af Kongelf. Detta skedde forst 1680. Det utstakades
d& på den plats, der det nu är beläget, eller’ emellan elfven och
Fontinsberget. Fästningsholmen fick icke bebyggas, men väl de
der liggande gamla tomter begagnas af borgarena till kålgårdar.
Till hjelp beviljades frihet under 6 år ifrån alla kontributioner,
lindring i inqvarteringsskyldigheten, fritt skogshygge i kronans
skogar samt publikt understöd till kyrkans uppbyggande. Dessa
frihetsår tillöktes 1686 med ännu tvenne, och staden fick tillåtelse
att i handelsväg besöka Vermlands uppstäder; men den sökta
stapelfriheten afslogs, likasom begäran att Uddevalla måtte deltaga
uti det dryga underhållet af garnisonen på Bohus. Kongelf var
nemligen ålaggd att med sängkläder och kokkärl underhålla den
besättning, som i fredstider låg på denna fästning — ett onus,
som äfven tryckte Marstrand, hvad. Carlstens garnison angick.
Vid samma tid påbjöds afgifter af mulbetespenningar och
tomtören till aflönande af stadens styrelse.
Det tyokes, som Kongelf på sin nya plats inom kort satt
sig i besittning af en icke ringa rörelse. Åtminstone ingick
Göteborg år 1693 tiU regeringen med klagomål öfver, att Kongelf
dragit till sig en stor del af dess handel, särdeles jernhandeln9
i det staden inlastade det till Göteborg destinerade
Vermlands-jernet, och, i stället att föra det dit, seglade dermed direkte på
utrikes orter, hvartill den icke ägde rättighet. Göteborg anhöll
derföre att Kongelfs betydligare handlande måtte åläggas att
inflytta till Göteborg, der de gratis skulle erhålla burskap. Dessa
klagomål föranledde likväl ingen annan åtgärd, än att konungen
antydde sina embetsmän (5/12 1693) att hafva ett vaksamt öga
på Kongelfs borgare. De förnyade ansökningarne om tillåtelse
att fä bebygga de gamla tomterne på fästningsholmen, äfvensom
grunderna för den år 1718 ingångna begäran om erhållande af
stapelfrihet, antyda, att staden befann sig uti ett framskridande
tillstånd. Dessa önskningar biföllos väl icke, men i stället fick
staden besöka alla Vermlands marknader och ensam drifva handel
med timmer, bräder oeh ved ifrån skogstrakterna omkring Götaelf.
Denna handel blef ända tills sednare hälften af förra seklet af
mycken vigt för Kongelf, isynnerhet sedan Hisingsbönder och
Göte-borgsboar, som ville dela rofvet deraf, blifvit förbjudna att sig
dermed befatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
