Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongelfs stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teokuing blifvit tagen, tillåter oss endast att se fästningens véstra
sida. Farshatt, förr fyrkantigt, är här irnndt samt högre än Mors^
mossa. Eödatorn qvarstår til) skapnad och höjd nästan som det
gamla, men de byggnader, som sammanbinda de båda förstnämnda
tornen,’ äro uppdragna till ansewtigare höjd och med mera
enkelhet och likformighet sinsemellan fin de förut ägde. Till Kka höjd
med de*sa mfellanbyggnaders murar reser sig ntmed Farshatt en
stor bastion, anlaggd emot Rödakons berg. Framför portarne äro
de äldre utanverken förhöjda och några andra af mindre
betydenhet tillkomna, inom hvilka man ser ett boningshus, det man med
mycken sannolikhet förmodat vara det gamla
landshöfdingeresidenset. (Länsresidenset var nemligen på Bohus ifrån 1680 till
1700;) Detta utseende bibehöll Bohus tilldess det föll i ruiner.’
Carl XjII:s plan, att uti Sundsborg vid Svinesund fä ett
föst bålverk emot en Äende ifrän norska sidan, gaf första
anled-ningen ’ till öfvergifva ridet af Bohus, hvilket, tefter länets
införlif-vande med Sverige, icke mera motsvarade sin ursprungliga be*
stämmelse såsom gränsfästning. Bofe as beröfvades i följd deraf
sin bestyokning, hvilken fördes till Sundsborg; men då detta pfc
begynta försvarsverk efter konungens död lemnades ofullbordadt
och öde, blefvo > kaaonernå — så många nemligen som icke blefvo
liggande i * Strömstads hamn —återförda till éitt förra ställe.
Men omkring år 1786 fattade, vederbörande det beslut, att Bohus
skulle för alltid upphöra såsom fästning och dess raserande
öfver-lemnas åt tiden. Sedan erhöllo borgarena i Kongelf 1789
tillåtelse att derifrån bortföra så mycken sten de behagade — en
tillåtelse, som otvifvelaktigt stod i sammanhang med norrmännens
försök, under deras infall i Bohuslän föregående år, att taga fast
fot i den öfvergifna fästningen, hvilken ännu kunde erbjuda en
fiende en förträfflig försvarspunkt. År 1796 förbjöds åter all
vidare rasering, emedan, såsom det hette, «det berodde på nådig
pröfning, huruvida fästningen skulle åter iståndsättasi>. Detta
sednare blef likväl aldrig af. Staden fick åter begagna stenen,
hvilket den ock gjorde med sådan ifver, att det stolta Bohus inom
kort förvandlades till en ruin, hvars instörtade murmassor tyckas
snarare vittna om en förstörelse för sex sekler sedan, än om en
sådan för lika många decennier, och utan tvifvel skulle i
närvarande stund blott en enda ofantlig grushög utmärkt rummet,
der Nordens fastaste borg stått, om icke k. Carl Johan, vid en resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
