Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Marstrands stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1775 utfärdades ock från Ekolsund den märkvärdiga forfattning,
hvarigenom konung Gustaf III förklarade Marstrand för en Porto
Franco med de mest vidsträckta friheter. Dessa friheter jemte
öfriga vilkor, som med denna inrättning voro förbundna,
in-begrepos uti 10 punkter. Till Marstrand fick nemligen 1:0 fritt
införas, uppläggas, förbrukas eller åter utföras, med hvilken nations
fartyg som helst, alla ut- och inländska Varor, utan undantag,
hvaremot 2:o alla från samma stad till svensk hamn ankommande
varor voro att anse såsom förda ifrån utrikes ort, undantagandes
sill och annan i skärgården fångad och beredd fisk, derföre
sär-skildt blifvit stadgadt. Efter samma princip skulle &o alla
svenska produkter och tillverkningar, som från inländsk hamn afgingo
till Marstrand, tullbehandlas såsom vore de ämnade till utländsk
ort. 4:o För alla till Marstrand inkommande varor borde
erläggas i rekognition 1/2 procent, och for alla utgående 1/4 dito,
hälften till kronan och hälften till staden; hvarförutan skulle för
svenska varor, som utfördes med främmande skepp, erläggas
skil-nadcn emellan helfri och ofri tull m. m. 5:o Försäkrades alla
främmande, som ville nedsätta sig i Marstrand, såsom ock
stadens egna invånare, om fri religionsöfning och fullkomlig
näringsfrihet, utan tvång af några reglementen och skråförfattningar.
6:o Frikallades alla stadens invånare, utan åtskillnad på
extrak-tion, ifrån alla personella kontributioner och bevillningar,
hvaremot till ersättning åt kronan och staden komme att läggas en
viss konsumtionsafgift på de lifsmedel och drycker, hvilka på
stället förtärdes. 7:o Skulle den utländuing, som i Marstrand
köpt eller låtit bygga sig fastighet af 1,000 rdrs värde, efter 2
års besittning deraf anses såsom naturaliserad svensk undersåte;
hvarjemte 8:o utländsk man, som nedsatt sig i Marstrand, ägde
frihet att när som helst få afiflytta, utan att dervid underkastas
de afgifter, som lagen eljest för dylika fall stadgade. 9:de
punkten innehöll det märkvärdiga och för alla skälmar oskattbara
stadgande, att eho, vare sig inländsk eller utländsk, som för gäld och
sådana förbrytelser, hvilka icke gingo på ära och lif, flydde till
Marstrand, skulle, så länge hau der vistades, äga frihet till
person och egendom, medförd eller på stället förvärfvad, utan att
kunna häktas eller för rätta dragas; dock derifrån undantagne
politiska förbrytare, såsom ock fångar ifrån Carlsten, hvilka
möjligtvis kunde undkomma till staden. Slutligen tilläts Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
