Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Marstrands stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna inrättning, utan att dela dess olagenheter. Såsom en annan
orsak omtalar man en onåd, som Marstrand råkat ådraga sig af
en viss kontrasignant, genom att hafva uppdagat ett litet
skälmstycke, som denne person, trots sin rikskunniga gudsfruktan,
tillåtit sig; men äfven detta lemnas derhän. Skulle man likväl
nödvändigt vilja söka andra motiver till hvad som skedde, än
den ringa nytta Porto Franco’n beredde både riket och staden,
kanske man kunde finna ett sådant uti det Reuterholmska
om-störtningsbegäret, riktadt mot alla den Gustavianska regimens
idéer, och som, hvad ifrågavarande fall angick, kan hafva vant
så mycket mera uppretadt, som en ännu i staden tillgänglig
brefvexling icke otydligt visar, att Marstrands styrelse och
förnämsta borgare stått uti ett intimare vänskapsförhållande med den
af förmyndare-regeringen så dödligt hatade Armfelt. — Dock
äfven detta endast gissningsvis. Uti den officiella handling,
hvilken tillvägabragte ifrågavarande reaktion, uppgifves emellertid
såsom motiver dertill: l:o förfelandet af Porto Franco’ns i Mar*
strand syftemål, rikshandelns upplifvande, hvilket åter tillskrifves
sådana naturliga hinder, som ej kunnat häfvas (?), och 2*> det
ohämmeliga lurendrejeri, hvartill samma iurättning gifvit anledning,
och hvars otroliga utgrening lände riket till största skada. Samma
författning föreskref, att det i staden befintliga nederlag af varor
skulle, inom 4 1/2 månaders förlopp, vara antingen exporteradt eller
förtulladt, samt tillät dem, som för skuld flytt till Marstrand, att
tillgodonjuta det beskydd, som författningarne dem dittills
förunnat *). Härmed upphörde den beryktade Porto Franoo’n, land
och stad, såsom det tyckes, till ringa förlust, och Marstrands
försök att återfå densamma genom Armfelts medverkan, efter
dennes restauration, strandade på den förflutna tidens erfarenhet och
på nyssnämnda «kontrasignants» motvilja.
Sedan Porto Franco’n upphört och Marstrands gamla
förhållanden, som genom denna inrättning rubbats, blifvit återställda,
bibehöll det florerande sillfisket staden vid sin vunna välmakt
ända till 1808, då det af hvarjehanda orsaker, förnämligast genom
*) Redan 1792 hade 9:de punkten i Porto Franco-brefvet blifvit såtillvida
förändrad, att inga egentliga förbrytare beviljades något skydd i Marstrand. 1
sammanhang härmed kanna vi omnämna, att Marstrand redan 1740 begärt att
blifva en asyl för alla »rymningar», tilldess de fått lejd, hvilket dock afslog«.
Ansökningen var egen i sitt slag och länder just icke staden till heder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
