Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »Tillåt mig domina om den saken sjelf,
Freulein.
— Alltför gerna*, sade jag skrattande, för
oss har det varit ett stort nöje. —
Bönche tog nu fram en liten portefeuille, tog
derur visitekort och bad oss skrifva våra namn
på dem, såsom minne af vår bekantskap. Då
kom jag ihåg milt upptåg med Lindhagen, och
ångrade denna dumhet, som vanligt. —
Jag hade bra gerna velat ha igen mitt kort.
Under det de andra skrelvo sina namn, hviskade
jag åt Bönche att han skulle söka upp Lindhagen
och begära kortet som jag skickade med honom,
när jag ej trodde mig få lemna det i Bönches
egen hand.
— Och ni tänkte verkligen på mig? 3 frågade
Bönche.
— »Ja visst! >
Han såg på 111ig med sina stora bruna ögon
och lutade sig ned till min hand som låg på
hordet. Jag drog bort den och skrattade.
Vädret klarnade småningom upp och vi beslöto
alt bese märkvärdigheterna i den goda staden
Eger. Axel och Bosa gingo förut, vi tvä andra
efter. Sedan vi en stund vandrat lysta, sade
Bönche: Få se att ni glömt bort mig, om jag
engång kommer till Finland. Ni känner kanske ej
igen 111ig 0111 vi ännu skulle återse hvarann, ty jag
har märkt att ni är livad vi kalla flatterhaft ,
en fjäril som sugar honung ur alla blommor
och glömmer dem alla!! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
