Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nådiga brukspatronessan, som en dag kommer
på besök till veteranens enkla hem, klädd i en
storrosig sidenrock, en svart sammetskofta med
hermelinbård, en stor pirat på armen och en halt
med plymer». Hon är en adelsdam, som innan
hon nedlåtit sig till giftermålet med en ofrälse
rik brukspatron i Finland, varit hovfröken vid
hovet i Stockholm. Med sina anspråk och sina
hovfasoner imponerar hon på hela sin
omgivning, från brukspatronen själv till den enklaste
brukssmeden, och är hela ortens »föresyn i
etikett- och taktfrågor .
Den unga, vackra och glada Rosina, som
återvänder till hemlandet efter att ha blivit
uppfostrad i det ryska institutet, är också en tidstypisk
gestalt, icke alldeles okänd hos oss i fattiga
adelsfamiljer på 1800-talet. Författarinnan säger:
Också kan den som sett en såkallad
’institutska’ — innan världen omgestaltat henne —
säga sig känna dem alla och nästan utan fara
att misstaga sig, göra av dem följande
beskrivning: En liten dam — lång eller kort, blond
eller brunett, detta är enda skillnaden — med
tjockt och välkammat hår efter sista modet, frisk
hy, rak hållning och utåtvända fötter; talande
omvartannat fyra språk, öppenhjärtig och
frågvis, skrattande och pratande; en fullkomlig
oskuld, men utan blyghet eller förlägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
