Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde Kapitlet.
Ett steg mot afgrunden.
^Jnder det de två skälmarne hos sin »affärsvän» göra sig i
ordning till aftonens »arbete», vilja vi för en kort stund
sysselsätta oss med Thereses olyckskamrat, Gerda Sten.
Droskan, i hvilken hon tagit plats, förde henne hastigt
till järnvägsstationen, dit hon ankom just lagom för att hinna
med middagssnälltåget till hufvudstaden.
Då hon steg ur droskan, räckte kusken henne en andra
klassens biljett, hvilken hon mottog med en viss förvåning.
Hvad hade händt med fadern, hade han helt oförmodadt
kommit i bättre ekonomiska omständigheter, efter han bestod henne
en sådan lyx?
Hon skyndade in i en kupé, der hon med välbehag slog
sig ned på de mjuka dynorna. Under tågets gång hade hon
god tid att tänka på sitt förgångna lif.
Hennes tidigaste år hade förflutit lugnt. Som enda barn
till förmannen Sten hade hon uppfostrats hemma hos
föräldrarne. Ehuru hon såg ytterst litet af den yttre världen, ut.
vecklade sig hennes själsförmögenheter synnerligen väl. Snart
nog började hon dock längta ut från det trånga, dystra
hemmet till det lif, hon föreställde sig herrska i staden, och hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
