- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
100

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. En sorglig upptäckt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- IOO -

»Ja», svarade Gerda, »men sannerligen jag förstår —»

»Jo, då är ni på rätt väg. Var så god och följ mig. Jag
bor tre trappor upp. De der förfärligt höga hyrorna göra ju,
att man ej får vara så noga med sin bekvämlighet».

Gerda såg sä misstänksamt på den gamla kvinnan, att
denna fann sig föranlåten fråga, om hon var rädd för henne.

»Rädd? Nej inte alls. Men förvånad. Dock det kunna vi
ju tala om deruppe», och dermed steg hon uppför trapporna, tätt
följd af fru Rosén, såsom den ålderstigna kvinnan lät kalla sig.

Då hon öppnat tamburdörren visade hon på ett matt
belyst rum strax till höger, sägande:

»Ser ni, der är ert rum, jag har redan gjort det i ordning
åt er. Är det ej vackert och trefligt. Ser ni, jag har namn
om mig att göra allt för mina gästers trefnad».

Utan ett ord steg Gerda öfver tröskeln. Men den hon
varit rädd att möta der — fadern eller modern — fanns der ej.
Rummet var tomt.

»Tag af er nu och gör det bekvämt, jag skall genast
skaffa er litet till lifs», uppmanade fru Rosén.

Med en djup suck sjönk Gerda ned på en liten divan.

»Ja, tack, men först måste ni besvara ett par frågor», vände
hon sig till värdinnan. »Jag vet ju ej ens, 0111 jag får taga er
gästvänlighet i anspråk».

»Om ni får?» utbrast frun, för hvilken detta samtal var högst
oangenämt. »Hvem skulle hindra er?»

»Vet ni, hvem jag är, och hvarifrån jag kommer?»

»Ja, lilla fröken, jag vet allt. Men fråga ej så mycket.
Jag kan inte tala om andra människors olyckor utan att gråta».

»Hvem har hyrt det här rummet åt mig.»

»Snälla fröken, det skulle jag inte få tala om».

»Var det min far?»

»Ack, fröken, hvad ni är frågvis. Så snart ni hvilat ut er
litet, så kommer det nog någon och helsar på er».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free