- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
138

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Guds straffdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 13» -

Förgäfves sökte de honom också i rummet innanför, der
han brukade hafva sina dyrbarheter förvarade. Här hade
tydligen en betydligt noggrannare visitation egt rum, än den, som
polisen brukade göra, ty hvarje skåp var uppbrutet. Men
intet syntes bortstulet.

De voro just i färd med att gå vidare, då konstapeln
plötsligt tvärstannade.

»Hör kommissarien något?»

Denne lyssnade.

Verkligen — det lät som aflägsna tjut och skrik. Men
hvarifrån kommo dessa?

Kommissarien gick fram till ett högt skåp, i hvars lås en
nyckel satt. Dess inre var fyldt med kläder.

Med polismannens instinkt anade han här en löndörr.

»Hallå Cohn! Veit Cohn», ropade han.

Som svar hörde han några oartikulerade ljud och någon,
som slog på en dörr alldeles bredvid honom.

o

»Ah tusan! Här ha vi hemligheten. De ha stängt in
den gamla räfven i hans egen kula. Död tycks han då inte
vara, ty sina näfvar kan han använda med besked».

Sägande detta kastade han undan de gamla kläderna, som
dolde löndörren. Den var af järn och försedd med ett lås,
som just inte öppnades af hvem som helst.

»Här, smed, får han en dörr att ta’s med, som ej ger
porten efter. Utan ordentliga borrar går det nog ej», sade
kommissarien.

Men smeden hade sådana tned sig och gick oförskräckt
till arbete. Oljuden derinnanför förstummades nu, men snart
efteråt hördes de åter, mera otydliga och döfva.

»Han har bestämdt begifvit sig ned i underjorden!»

Förhållandevis snart var dörren öppnad. Ungefär tio
trappsteg förde ned till källarhvalfvet, hvarifrån ett ljussken tydligen
syntes. Smeden och de två polismännen begåfvo sig utför trappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free