- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
183

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 17. Ett ändadt lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- i83 -

tidigt, ehuru de vände ryggen åt hvarandra i den till all lycka
i små bås inredda matsalongen.

Sedan de satt foten på dansk botten vid Toldboden,
passerade de hastigt de mönstrande tulltjänstemännen och togo
plats i en droska, hvilken de läto köra till närmaste gathörn.
Der stannade de för att ej lämna Elliot, som uppehållits med
visitation af sitt bagage, ur sigte.

Efter en stund sågo de honom likaledes stiga upp i en
droska, som derpå styrde kosan åt Kongens Ny torv. De läto
sin kusk köra samma väg, dock på vederbörligt afstånd från
advokaten, hvilken öfver Nytorvet tog vägen framåt Ströget,
Köpenhamns eleganta världs förnämsta promenadplats. Nu
som alltid hvimlade det af folk och ekipager der, och de båda
bofvarne hade all möda att ej förlora sitt byte ur sigte.

Såsom de väntat brydde advokaten sig ej om att taga in
på något hotell i staden, utan åkte direkt till järnvägsstationen
för att fortsätta resan med nästa tåg. Utanför stationen skilj
-des Ström och Ek för att ej draga minsta skymt af misstanke
på sina personer, och under hela resan öfver de danska öarne
såväl som sjövägen mellan Korsör och Kiel växlade de ej ett
ord eller en blick. Ej heller tycktes någon af dem egna
advokaten den minsta uppmärksamhet. De voro ju nu fullt på
det klara med, att han ämnade så fort sig göra lät återvända
till sitt hem i Berlin.

I Kiel köpte de hvar sin andra klassens sofvagnsbiljett.

Der behöfde de ej för att få vara ensamna abonera hela
vagnen. Ström kände ett annat sätt, som föll sig mycket
billigare. Han tryckte ett guldmynt i konduktörens hand, sägande :

»Låt oss tre få vara i fred derinne!» Dervid gjorde han
en menande rörelse åt den vagn, deri Elliot redan tagit plats.

Konduktören bugade sig artigt och skyndade att stänga
till, så snart Ström och Ek tagit plats. Strax efteråt ljöd ång-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free