Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 202 -
Hon skakade dörren, men Larsson rörde sig ej. Det
återstod henne intet annat än att vandra ned till byn och bedja om
nattlogis och morgonen derpå upprepa sitt försök att närma
sig Larsson, hvilket ej tycktes henne blifva så lätt. —
Gubben Larsson låg raklång på marken. Lampan hade
till all lycka slocknat, ty eljes hade kojan i ett nu stått i
ljusan låga, och gubben med all säkerhet brunnit inne.
Då Therese gick, lyfte Larsson upp hufvudet.
»Nu smyger hon bort», mumlade han, som trodde sig
hafva sett Maria Ardens gengångare, så på håret liknade Therese
sin mor. »Maria — tänk, att det var Maria».
Hela hans kropp skakades af förskräckelse, när han släpade
sig tillbaka in i stugan och lade sig på sin usla bädd, der han hela
natten höll sig vaken, beständigt lyssnande, om ej något
misstänkt ljud skulle höras.
Therese lyckades nere i byn finna en enda stuga, der ljus
ännu lyste, och der knackade hon på. Ett smalt fönster
öppnades, och en vresig manlig stämma frågade, hvad som stod
på. Hon bad att bli insläppt och få tillbringa natten derinne;
det behöfdes blott en träbänk, der hon kunde få sitta.
Efter ett noggrannt mönstrande, hvilket tycktes utfallit
till Thereses fördel, slöt fiskaren dörren och gick in i kammaren
för att rådgöra med sin hustru. Efter några ögonblick
öppnade han åter och svarade, att hans hustru var sjuk och ej
kunde sofva. Ville hon vaka hos denna, vore hon välkommen
in. Dermed öppnade mannen stugdörren och släppte in Therese.
»Gå in i kammaren der. Gumman min väntar på er!»
Therese följde anvisningen och trädde in i kammaren, der
hon helsade på en i sängen liggande kvinna, hvilken tydligen
blef förtjust öfver att få annat sällskap än sin’ knarrige man.
»Gör det så bekvämt ni kan åt er deri gungstolen», sade
hon. »Gubben min lägger sig nog i köket».
Att hon gissat rätt hördes snart ljudliga snarkningar förkunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
