- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
190

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 13. Återfunnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 190 —

jämmerdalen, och huru länge drager man sig icke för att trampa
ut lifsgnistan!»

»Ja, huru länge!» eftersade han. »Så känns det också
för mig. Jag önskade, att någon ville knuffa mig i vattnet och
hålla mig kvar under det, tills allt vore slut».

Vid skenet af en blixt, som just nu banade sig väg genom
molnen, igenkännde han den kvinna, han talade vid, och så
dödstrött han än var, reste han sig ögonblickligen:

»Gerda — utbrast han — Gerda Sten!»

Och då hon nickade bifall, strömmade orden öfver hans
läppar:

»Ändtligen, ändtligen har jag återfunnit dig, efter att så
länge hafva sökt dig förgäfves. Hvad som under dessa
motgångarnes tider hållit mig uppe, har dock varit hoppet att än
en gång finna dig och kunna säga dig, att jag väntat på dig
dessa långa år för att dock en gång få rå om dig. Enligt
min åsigt har du ju ej begått något brott. Och då
fängelseportarne öppnades för dig, då förlorade jag dig äter ur sikte.
Full af förtviflan har jag sökt dig öfverallt. Nu voro mina
krafter slut och hungern bragte mig att söka göra slut på
kampen för tillvaron genom att frivilligt söka döden. Aldrig
kunde jag ana, att jag så i sista minuten skulle finna dig.
Hemskt, men fast tycks ödet vilja kedja oss samman».

»Nå, men hvarför söker du döden», frågade hon, tilltalande
honom med det forna förtroliga »du». »Du är ju man! Ack,
att jag hade varit det. Om jag bara kunde få arbete, utan
att samtidigt offra heder och ära, skulle jag aldrig tänka på
att dö, ty. många anse det fegt».

»Så der säger du derför, att du ej vet, huru jag kämpat
mot den der Bark, som på allt sätt försökt att undertrycka
mig och hindra min existens — sedan dess. Det var ej nog
med, att han afskedade mig, utan han satte mig också på
svarta listan, som ständigt cirkulerar bland fabrikanterna. Från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free