Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 14. Nattens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 2c>7 —
t
Han gick derför in i sakristian och sökte efter den låda, i
hvilken de prästerliga högtidsskrudarne voro förvarade. Den
stod längst bort i bakgrunden och var låst, äfven den, men
öppnandet af densamma gick lätt och ledigt. Ek ställde
ljuset på golfvet och tog fram ur lådan de kläder, som enligt
hans mening voro lämpligast för den afskyvärda komedi, som
nu skulle komma att utspelas.
Innan han lämnat huset på kullen hade han rakat sig,
så att ej ett skäggstrå syntes i hans ansikte.
Nu kastade han af sig sin egen röck och tog på den
långa messkjortan, soutanen och stolan och höll just på att
se sig om efter en kyrkohandbok — då han kände en
flåsande varm andedräkt på sitt öra och en hand läggas på
sin skuldra.
Med ett hest anskri vände han sig om. Det var pastorn,
som ropade till honom med af helig vrede darrande stämma:
»Oförvägne! Hvad tager du dig till?«
Ek sökte att med ett språng komma förbi gubben och
sedan fly, men denne spärrade vägen för honom och höll
honom fast med sina långa, seniga fingrar.
»Släpp mig, din satan, eller du skall komma att ångra dig!»
»Eländige! Vågar du, iklädd kyrkans högtidsdräkt
använda svordomar! Ned på knä!»
»Ur vägen, gamle narr!» utropade Ek, som lyckats
befria sig från gubbens händer, med blixtrande ögon, »eller jag
dödar dig!»
»Ha!» skrek pastorn. »Är det inte —? Jo det är det!
Du är budet från huset på kullen. Nu förstår jag, att det
var en brottslig handling, ni ville narra mig till, och som du
själf nu vill begå. Du har stulit den heliga kyrkans dräkt
för att själf förrätta vigseln —»
»Tig!» hväste Ek och gaf gubben ett slag, men denne
klamrade sig med bägge händerna fast vid honom.
»Nej! Jag ropar på hjälp!» ljöd det genom nattens
tystnad. »Döda mig gärna, men dig släpper jag inte!»
Kampen om två millioner. iii. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
