Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 19. Förhöret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 94 —
Therese skakade hufvudet.
»Nej, det är så som jag sade. Gud är mitt vittne på,
att jag ej hade en tanke på att döda Larsson, ehuru jag
hatade honom, emedan han själf begått ett mord.»
»Ni nekar alltså för detta mord, ty annorlunda kan ej
nedbrännandet af kojan rubriceras.»
»Jag har inte gjort det, men kanske Ström och Ek, då
de förföljde mig.»
»Förföljde Ström och Ek er, säger ni? Ström var ju er
älskare och Ek er broder, förstår ni då inte, att skenet
snarare ligger för, att ni utfört dådet med deras hjälp.»
En skarp rodnad färgade Thereses ansikte.
»Ström var aldrig min älskare lika så litet som Ek är
min broder!» svarade hon. »Jag har aldrig haft något med
dem att göra. Min mor hette Maria Arden och Arden heter
jag med rätta. Och min mor var dotter till grefve
Hohen-feld, som rymde från henne »
»Den der historien ha vi hört förr. Ni nekar alltså för
att hafva mördat den der Larsson.»
»Ja, jag tog blott min tillhörighet, mina papper, för att
kunna bevisa, att jag och den stackars Ek blifvit osk3rldigt
dömda. Vi kunde då inte angifva, hvad papperen innehöllo,
som Ek lämnade till konsul Bark och af honom blef
från-händ, men nu visste jag det ocli kunde uppträda mot konsuln.»
»Den der historien, ha vi också hört. Hvarför gjorde
ni då inte sak emot herr Bark, då ju den så kallade rätten
låg i er hand», hånade polismannen.
»Jag gjorde ju det, men begick den oförsiktigheten
att gå ensam till Bark med dokumenten och hota honom
med att lämna handlingarna till rätten. Då försökte
konsuln att strypa mig och då jag låg der framför honom som
ett lik, stal han för andra gången papperen och denna gång
de äkta.»
»Så, så», nickade stadsfiskalen kallt. »Vi hafva redan
klart för oss, att ni skulle komma med sådana der galen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
