- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Andra Delen /
132

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Götheborg till Gefle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett värmande solsken — detta allt var
verkeligen skönt. Här finner man redan, att
hemmanen äro mera sönderstyckade, och
proportionsvis ser man här flera ängar, betesmarker
och med foderväxter besådda fält, än på den
förra vägen. Jag fortsatte resan igenom
Hedemora, och landet var beständigt högländt,
emedan de höga bergen på afstånd ligga likasom
i en krans rundt omkring. Man skilljer
sig sluteligen ifrån elfven, men vatten, ängar,
skog, och rörelse af menniskor som färdas
fram och tillbaka på landsvägen med jern och
rödfärg fattas icke. Sluteligen fägnas ögat af
omväxlande dälder och kullar, och man
anländer till Säther.

Denna lilla stad är i och för sig sjelf
ganska obetydlig, men dess läge är intressant. Den
ligger icke långt ifrån sjön Ljustern, vid en
å, som förenar densamma med den stora elfven.
För att väl kunna beskåda denna å och den
sköna dälden omkring densamma, tog jag min
gästgifvare till vägvisare, och vandrade ut
med honom. Denna däld är verkeligen ett
paradis, och den tilltager både i behag och
djuphet, ju längre man går fram i densamma.
Ån slingrar sig brusande och med många fall
igenom dälden, som för öfrigt är prydd af
vackra ängar, flera slags löfskog och andra
trädsorter, som växa ända upp på dess högsta
branter. Någre, som ej kunna begripa, huru
en å, som leder vattnet ifrån ett par upp i
bergen belägna sjöar, möjligen kunnat utgräfva
ett sådant djup, hafva väl trott, att
Dal-elfven fordom haft sitt lopp härstädes; men
min Cicerone, gästgifvaren, tänkte i detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:16:35 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free