- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Andra Delen /
159

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Götheborg till Gefle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elfven öfver bergen, och ärnade sedan
återvända öfver Leksand och Dalsjö.

Jag afreste ifrån Fahlun den 13 Junii
klockan sex om morgonen, endast försedd med
ett litet paquet af de saker jag nödvändigt
kunde behöfva, samt med en dyna för mitt
dåliga åkdon. Så snart jag väl hunnit utur
stadens rök, försvann all min bedröfvelse vid
ljudet af lärkans första toner, och jag vände
mina ögon och tankar endast till höger om
mig, utan att vidare bekymra mig om vänster.
Man kan verkligen säga, att afgrunden och
Paradiset här gränsa intill hvarannan. Till
vänster ser man intet annat än ödsliga berg
och gråsten, på hvilka icke en gång mossa
växer, hvartill man tror koppar-röken vara
orsaken; der finns ej ett enda träd, icke en
gång en buske; till höger deremot har man
en vacker däld imellan skogbeväxta berg, och
som omväxlar med åkrar och ängar, samt nätta
hus här och der. Man hör fogelsång och
ser menniskor i rörelse. Men snart försvinner
äfven allt detta, och vandraren förlorar sig
ibland ödsliga skogiga berg, der man blott
ser medelmåttiga tallar och en oändlig mängd
större och smärre stenar. Här var vägen
odrägligt elak, med djupa spår och full af sten,
hvilket förskaffade mig många rätt kännbara
stötar. Härtill kom äfven en annan olycka
med hästen. Han hade fått ett skaf af
bogträdet, och således var det ej underligt, att
det stackars kreaturet ej gerna ville draga
uppföre, utan ofta strök baklänges. Som jag
ej viste detta, trodde jag att hästen hade
någon vanart, och piskade derföre på honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:16:35 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/2/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free