Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Jemtland och derifrån tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stället för naglar. Han frågade, om hon
ville äta med honom, eller värma sig vid
elden? Hon nickade artigt. Då tog han
mycket varsamt sin yxa, lade mat på den
samma, och räckte fram den åt jungfrun,
ty han vågade ej äfventyra sina händer emot
hennes klor. Hon tog icke emot det, utan
smålog och försvann, just som då man kastar
borrt en fackla, sade Daniel mycket naïvt.
Han föll sedan i en djup sömn, och såg
derunder en myckenhet tjädrar. Om han ej
bjudit henne något, så hade han ej fått en
enda tjäder; men nu sköt han fem. En
gång var han tillika med flera grannar ute
och fiskade. De pratade med gäckeri om
sjörå och flera sådana saker, samt ansågo
det för dumma sagor. Men — hastigt visade
sig ett sjörå för dem, som kastade sig
med mycket buller i vattnet; de sågo sedan
mycket fisk, men fingo ej en enda. På
samma sätt råkade han också en gång ut i
skogen, tillika med sju andra följeslagare. Alla
sutto och lurade på tjäder; ett skogsrå for
då fram ur ett träd i ett häftigt framglänsande
sken. Aldrig hade de förr sett så
mycket tjäder, men alla sköto bom, och
fingo ej en enda. En annan gång for ett
Rå med mycket brusande fram i luften, och
öfversköljde honom med rägn ur ett
hvirflande moln, ehuru det annars var klart
öfver allt på himmelen. I fjorton dagar var
hans bössa förtrollad, till dess han sluteligen
var nog lycklig att få höra ett Rå susa
förbi, då han kastade sin knif öfver den
samma; och dermed var häxeriet slut. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
