Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kom till Uppsala. Jag kommer ihåg, hur min
strupe hopsnördes, då jag från tåget fick se slottet
på höjden och domkyrkan och studenterna, som
latades på perrongen. Det var, som om jag skulle
ha stigit in genom en dörr i ett öde, ljust, stort rum
med vita väggar och en röd fris överst vid taket.
Just det intrycket fick jag. Kanske det var slottets
färg och vintern, som gjorde det, men det intrycket
kan jag aldrig glömma.
Kamrater voro nere och mötte mig. De hade
cigarrer i mun och käppar i händerna och verkade
mogna män.
Vi gingo till Gästis. Jag hade aldrig sett något
sådant förr. Ett rökfyllt rum, där ögonen värkte
och där det luktade punsch och där ett par hundra
unga människor skreko så mycket de orkade.
I ett hörn hade de examensfest och där voro vi
inbjudna. Någon hade tagit teologikofilen och han
skränade av glädje och berättade ideligen, hur han
var absolut okunnig i sina ämnen, men han hade
ändå fått non sine, och nu skulle vi dricka punsch.
Vi drucko punsch och voro glada allesammans, att
inte professorn genomskådat honom, ty i annat fall
hade vi gått miste om aftonens högtidlighet.
Vi började sjunga fosterländska sånger och jag
började sjunga med. Jag beundrade honom, som
tagit examen och ställde upp ett dystert horoskop
för mig. Jag kunde nog aldrig ta någon examen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
