Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med mystik över sig och underjordiska vanor och
inkomster.
En situation från den krogen, en kväll, det
regnade och vi sökte skydd undan höstrusket, ty
våra överrockar hade gått all världens väg. Vi
drucko kaffe, Holmström, Olof Sager-Nelson och
jag. Plötsligt upptäckte jag en gammal bekant i ett
mörkt hörn. Jag kom ihåg honom från min tidiga
barndom. Han hade rymt från sitt hem och blivit
sjöman och det slagets romantik har alltid tilltalat
mig. Jag blev glad och varm i själen vid åsynen av
en smålänning som jag lekt med som pojke och gick
bort till honom. Då först såg jag att han var i
sällskap med tre andra högst suspekta figurer och alla
fyra höllo på att räkna pengar. De hade stora
tjocka sedelbuntar och räknade och viskade och
grälade.
— God dag på dej, Jonte! sade jag, ty det var
för sent att draga mig tillbaka, fast min instinkt
sade mig att det varit det riktigaste.
— Vem fan ä du?
— Känner du inte igen Albert?
— Känner inte fan nån Albert! Gå å lägg dej,
din jävel!
Han såg så fräck ut att hela min själ reagerade.
Men jag såg att han kände igen mig. Jag blev arg
och sade någon småländskt inspirerad dumhet som
säkerligen inte passade i situationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
