Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisslehamnsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från fjärdarna smyger kvällsdimman över ängar
och gärden och för med sig en lukt av fuktig jord,
pors, barr och tång. Det skymmer, och ett
handklaver låter svagt från någon förstukvist i byn. Det
är uppfordran till dans och kärlekslekar och ho kan
stå emot? Flickorna som just kliva ut över
fjäströsklarna, och pojkarna som samlats kring litern i
drängkamrarna lyssna. Ho kan stå emot? Snart är
dansen i gång, och det jämna dunket från loggolvet
förkunnar till morgonen, att kolportören har ett
styvt arbete framför sig om han vill försöka värva
proselyter här!
Jag, som är en gammal man med börjande
flintskalle, är ute och plockar daggmask i en rostig
hummerburk. Min hatt är hemsk att skåda, mina skor
äro grova och leriga, mitt hår är oklippt och mitt
skägg växer vilt. Den ljuva sommargästande
alpstavflicka, som vill förälska sig i mig, måste bli kär
endast i min själ. Min kropp är den otympliga
puppan, ur vilken hon möjligen kan locka fram en
fjärilsvingad psyke om hon är tillräckligt ljuv. Och
tillräckligt listig. Men det är hon nog inte.
Nattdimman strör diamanter i björkarnas hår —
enligt skalderna — och månen kommer upp
konturlös, beslöjad, som en melonskiva i färgen.
Handklaveret spelar Donauwellen med underbara löpningar
och drillar. Det hörs i fjärran, som myggsång, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
