Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frontförändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
havets pompa, jag har seglat på farliga vatten mer
än de flesta och känt glädjen att kunna sköta ett
kort. Jag har älskat en båt som vände på
tolvskillingen och har lärt mig att lägga till vid en brygga,
på vilken naivt giriga rospiggar stå och längta efter
att lura mig på pengar.
Ett bland de sista brev jag fick från Strindberg
kort innan han dog, innehöll bland annat. — Nå —
hur trivs du där ute i ditt helvete?
Jag svarade: — Kom ihåg, att det är du, som
har upptäckt en del av detta helvete! Fast något
sydligare! Men jag försöker att vara Lucifer här
och inte Horn-Per!
Han svarade med att skicka mig ett kort med en
törnros, en tysk reproduktion efter naturen, och
en enkel inskription med hebreiska bokstäver: ”Bara
en hälsning!”
Han (tror jag) hade i likhet med mig begripit, att
det är farligt att bo ensam. Jag undantar ju Kalle
Andersson, men för övrigt har jag i 17 år bott
ensam. Så småningom har den horisont jag ser från
mina fönster blivit dragen efter en linjal med det
banalas rätlinjighet. Strindberg försökte att brottas
med ensamheten. Han segrade och dog. Jag ger mig
och vill inte dö. Ty jag längtar efter att skriva om
mina gamla smålandsbönder och måla tjärnarna med
den utpräglade sentimentalitet som jag tror vara
min egenart, fast jag har varit rädd för att visa den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
